På fädernet tillhörde Franz Berwald en stor musikersläkt av tysk härkomst. Fadern var medlem i hovkapellet, och efter studier för denne och Edouard Du Puy blev Berwald själv hovkapellist. Redan som tioåring framträdde han offentligt som violinist, och hans tidigaste, kända kompositioner daterar sig från åren 1816–17.
Då Berwald 1829 for till Berlin hade han redan en ganska avsevärd produktion bakom sig. Där försökte han först hävda sig som operakomponist men blev för sitt uppehälle i stället hänvisad till det ortopediska institut som han grundade 1835.
Efter ytterligare en utlandsvistelse var Berwald alltifrån sommaren 1849 i huvudsak verksam i Sverige. Under 1850-talet tjänade han sitt uppehälle bl a som disponent vid Sandö glasbruk, men han stod hela tiden i nära kontakt med musiklivet i Stockholm och fortsatte att komponera, nu med tonvikt på kammarmusik. 1862 uruppfördes Estrella de Soria på Kungl. Teatern i Stockholm. Han andra opera, Drottningen av Golconda, fick sitt uruppförande först 1968, hundra år efter Berwalds död.