Publicerad: 2020-05-09

BLÅSMUSIKEN – ett hotat fundament i svenskt musikliv!

Nätverket för professionell blåsmusik i Sverige skriver en debattartikel med anledning av Blåsmusikens dag den 9 maj 2020.

Idag lördagen den 9 maj var planerna att den levande musiken skulle höras på gator och torg i hela landet, av en mängd ensembler och till glädje för en stor publik i många kommuner från norr till söder. För andra gången skulle vi fira Blåsmusikens Dag efter succépremiären 2019 med 245 deltagande orkestrar och ett myllrande musicerande av allt från barn och ungdomar till professionella orkestrar. Blåsmusikens Dag är en nationell manifestation för att främja, ena, bevara och utveckla ett ännu rikare blåsmusikliv. Den levande musiken på alla nivåer och i många olika genrer är fullständigt vital för vårt kulturliv men den kan inte tas för given. Ska den levande musiken klinga i framtiden krävs åtgärder NU och det är det som är huvudbudskapet med Blåsmusikens Dag.

Coronapandemin har satt stopp för dagens konserter och framträdanden. Det är trist att vi inte idag kan visa upp all den bredd, musikglädje och kreativitet som finns och som berikar Sverige på så många olika sätt och på så många olika nivåer. Många inom musikområdet drabbas hårt av inställda konserter och osäkra förutsättningar just nu. Det gäller professionella musiker och ensembler men även amatörmusiklivet på många olika sätt. Vi behöver medvetenhet och snabba besked om olika stödformer så att pandemin inte knäcker en hel gren på kulturens träd. Vi behöver åtgärderna från statlig nivå men även regionalt och lokalt.

Vår stora oro för blåsmusikens framtid fanns dock redan innan Coronapandemin tystade mycket av musiklivet denna vår. Flera av de professionella ensemblerna är idag direkt hotade, det finns tydliga rekryteringsproblem på den professionella nivån, många amatörorkestrar har svag ekonomi och problem med återväxten och vi ser med oro vad som händer inom ett antal av landets kulturskolor. Hoten är tydliga men möjligheterna till åtgärder som kan ge stora positiva effekter är stora.

Bredd kräver spets och spets kräver bredd. Det gäller inom t ex idrott men också inom musik. Därför behövs professionella blåsorkestrar och därför är det av nationellt intresse att de få professionella blåsorkestrar som finns kvar driver sin verksamhet under rimliga förutsättningar både vad gäller ekonomi och långsiktighet. De professionella orkestrarna är spetsen på en bred folkrörelse och svarar också för att levandehålla en rik repertoar av blåsmusik. De ger högklassiga musikupplevelser, samverkar med kulturskolor, agerar som förebilder och inspiration för musikutbildningar på alla nivåer. De professionella orkestrarna är också en viktig samarbetspart och skapar arbetstillfällen för tonsättare, arrangörer, gästande dirigenter, solister och frilansmusiker. De är en av grundpelarna i musikens infrastruktur. Med helhetssyn och förståelse för sambanden i musikens infrastruktur som utgångspunkt borde det vara lätt att ta beslut som säkrar framtiden för blåsmusikens professionella orkestrar.

De professionella orkestrarna, dels blåsorkestrar men även t ex Försvarsmusiken och symfoniorkestrar, är helt beroende av att det finns en stor bredd av musicerande ungdomar för att de spetsmusiker som kommer att behöva rekryteras ska utvecklas från landets kulturskolor och musikutbildningar. Det finns redan tydliga rekryteringsproblem och vi ser en stor risk att de kommer att öka. Återväxten är hotad och det kan få stora följder för hela musiklivet och det som brukar kallas det svenska musikundret.

Merparten av de som spelar musik blir inte professionella musiker. För många blir musiken en viktig och stimulerande hobby på amatörnivå där musiken gläder både individen, gruppen och publiken. Vi vet att många av landets amatörorkestrar kämpar med svag ekonomi och med svårigheter att nyrekrytera. Detta handlar inte bara om att försörja renodlade blåsorkestrar med nya generationer av musiker. Det handlar om blåsare och slagverkare i ett stort antal olika genrer och konstellationer.

Ska den levande musiken klinga brett och på alla musikaliska nivåer även i framtiden behövs kunskaper, medvetenhet och långsiktighet hos beslutsfattare och kulturtjänstemän på alla nivåer här och nu; centralt, regionalt och lokalt. Från departement och statliga verk via regioner till kulturnämnder och kulturhandläggare i kommuner. Blåsmusikens villkor måste bli en fråga som finns på dagordningen på riktigt, med en bred förståelse för sammanhangen och för att musikens infrastruktur aldrig blir starkare än sina svagaste länkar. Vi måste ta blåsmusiken in i framtiden och det är bråttom med initiativ och beslut. Det finns ett antal insatser och förändringar som är nödvändiga för att ge möjligheter till våra professionella orkestrar att utvecklas vidare men också för att ge en hel generation av intresserade barn, unga elever och studenter hopp och möjligheter till ensemblespel, yrkeskarriär etc.

Det som ytterst avgör om vi ska ha en levande musik i framtiden är att landets musik- och kulturskolor värnar instrumentundervisning och ger barn och ungdomar möjligheter att spela tillsammans. Vi behöver fler som börjar spela blåsinstrument och slagverk men fler behöver också ges möjlighet att fortsätta spela och göra det med höga ambitioner. Kulturskolorna behöver resurser och inriktningar så att barnen tidigt ges möjligheter att spela tillsammans för att upptäcka den fantastiska glädjen i ensemblespel, och instrumentundervisning måste drivas med ambitioner. Kulturskolornas lärare måste ges möjligheter att inspireras och utvecklas i samarbete med professionella musiker och orkestrar och vi behöver återskapa fler bryggor och samarbeten mellan kulturskolor och det ideella musiklivet. Det finns också stora möjligheter i ett utökat samarbete musikskolor emellan så att så många instrument som möjligt kan täckas in med kompetenta lärare.

Satsningar på talangutveckling behövs med regionala samarbeten som bas. Gymnasieskolorna med musikinriktning behöver värnas eftersom de är så viktiga för de ungdomar som vill satsa på musiken som sin framtid. Samarbetet mellan musikhögskolor och övriga delar av musiklivet behöver utvecklas och det behövs utbildning av både instrumentalister och av specialiserade instrumentlärare. Det är ett gemensamt nationellt, regionalt och lokalt ansvar att se till att de professionella blåsorkestrar som finns kan vidareutvecklas. De är helt vitala för att musikens samlade infrastruktur ska fungera.

Vi vänder oss till beslutfattare och tjänstemän på alla nivåer inom kulturområdet och sammanfattar:

Se blåsmusiken som en konstform och som en viktig del av Sveriges kulturliv. Låt inte pandemins effekter bli det som knäcker en hel genre, och framför allt; var långsiktiga och se sambanden mellan kulturskolor, utbildningar och utövande på olika nivåer och formulera på alla tre samhällsnivåer en politik för hur vi gemensamt säkrar att den levande musiken klingar även för och av kommande generationer. Det är bråttom!

 

För Nätverket för professionell blåsmusik i Sverige:

Fredrik Wetterqvist, Kungl. Musikaliska akademien

Kristian Jörgensen, Göteborg Wind Orchestra

Ola Bjerding, Blåsarsymfonikerna

Dag Franzén, Gotlandsmusiken

Leif Karlsson, Försvarsmusiken

Peter Wilgotsson, Östgötamusiken

Lennart Strömbäck, Norrbotten big band

Bohuslän Big Band