Debattinlägg inför Riksting för västerländsk konstmusik

Barn får inte möjlighet att utveckla sin röst. Högt motiverade ungdomar ges inte tillräcklig stimulans och träning. Brister i utbildningskedjans alla delar leder till försvagad återväxt bland professionella sångare och musiker. Nationell samordning och elitsatsningar krävs om ”det svenska musikundret” ska kunna bevaras.

Sverige anses vara extremt framgångsrikt på musikområdet och vi talar gärna om ”det svenska musikundret” och ”den svenska musikexporten”.

Inom exempelvis den västerländska konstmusiken, i dagligt tal klassisk musik, har vi sedan länge kunnat stoltsera med storstjärnor och framgångsrika dirigenter och tonsättare på de internationella opera- och konsertscenerna. Professionella orkestrar, körer och kammarensembler turnerar världen över och lockar toppartister till Sverige. Svenska amatörkörer vinner utländska tävlingar och även mindre orter har ofta en musikkår eller orkesterförening.

Det finns dock mörka moln på musikhimlen. Brister i utbildningskedjans alla delar och inställningen att det är opassande med elitsatsningar inom musikområdet hotar återväxten.

Att bli yrkesverksam musiker eller sångare kräver en god grund och hårt arbete under många år; för en orkestermusiker upp emot tjugo års strukturerad övning. De svenska musikframgångarna jämförs gärna med idrotten, med den skillnaden att vi här möter en helt annan inställning till elitsatsningar. De resurser som staten, kommunerna, näringslivet och civilsamhället lägger på idrottens spetssatsningar saknar motsvarighet inom musikområdet.

Det märks redan under förskolans sångstunder, där sången alltför ofta sker helt utan ambition gällande klang, samtidighet och intonation, beroende på att förskolans lärare inte längre utbildas i att leda barnsång. Flera projekt och initiativ pågår för att vända den rådande trenden, men vi behöver se en nationell samordning som garanterar barns rätt till sin röst.

Rösten är det instrument som alla bär på. Att i tidig ålder få tillgång till sin röst tillgodoser grundläggande mänskliga behov. En väl hanterad och utvecklad sångröst stärker språkutvecklingen och självkänslan, sången skapar samhörighet och främjar folkhälsan. Sången ger också en stabil grund för den som senare vill lära sig att spela ett instrument och för den som vill sjunga professionellt är tidig träning ett måste.

För de ungdomar som har fallenhet och vilja att vandra den långa vägen till en yrkesbana som musiker begränsar minskade resurser och relevant utbildning möjligheten till utveckling. Vid orkestrarnas provspelningar råder internationell konkurrens där svenska instrumentalmusiker har allt svårare att hävda sig.

Enskilda lärare och skolor stora insatser och initiativ har tagits för nationell samordning, men det saknas en övergripande strategi för hur vi ska matcha fram nästa generations professionella musiker. Idag är ofta resursstarka och konstnärligt engagerade föräldrar en förutsättning för att utveckla den musikaliska förmågan till professionell nivå.

Elever med särskilt hög motivation måste tidigt bjudas in i en fokuserad miljö med tydliga krav och stark uppmuntran. En internationellt präglad miljö med utbyten och gästlärare, där eleverna smidigt slussas mellan utbildningskedjans olika delar.

Spets förutsätter att det utbildas på bredden. Elitsatsningar på musikområdet måste erbjudas redan i tidig ålder och grundas genom en grundläggande musikalisk skolning, tillgänglig för alla. Musiken bör ses som ett viktigt utbildningsmoment redan från förskolan och vidare genom grundskolan, där vi idag ser stora brister. Om läroplanens mål ska kunna uppnås krävs mindre grupper och mer undervisningstid.

Gymnasiet bör ge samtliga elever en allmän estetisk skolning. Här handlar det inte främst om förberedelser för en konstnärlig yrkesbana, utan snarare om bildning och kreativ utveckling på individuell nivå.

För att säkra återväxten inom den västerländska konstmusiken krävs att kulturskolan inte enbart ses som en fritidssysselsättning för de som vill ”prova på” estetiska uttrycksformer, utan även ger möjlighet till fördjupning med ökad undervisningstid och individuella lektioner för de som vill satsa. Kulturskolan behöver även ”främja laget” genom att erbjuda orkester- och ensemblespel samt möjligheten att studera musikteori.

Det finns ett stort behov av elitsatsningar på musikområdet, men en stärkt musikundervisning är av godo också för dem som främst vill tillägna sig musik för avkoppling och nöje. Kunskap fördjupar upplevelsen och djupa upplevelser stärker oss som människor.

Det måste tas ett tydligt grepp på nationell politisk nivå om det ”svenska musikundret” ska bestå. Vi föreslår därför:

- Musikutbildning för förskolans lärare.
- Mer undervisningstid och mindre grupper i grundskolans musikundervisning.
- Estetiska ämnen som obligatorium på gymnasiet.
- Utökad undervisningstid och möjlighet till individuella lektioner samt orkester- och ensemblespel för kulturskolelever som önskar.
- Nationell samordning av insatser för barns sång och en nationell strategi för elitsatsningar på musikområdet.

Torsdagen den 14 mars kallar vi för fjärde gången branschens alla aktörer, politiker och representanter till Riksting för västerländsk konstmusik. Då vill vi diskutera hur detta ska kunna åstadkommas.

Susanne Rydén Preses i Kungl. Musikaliska akademien
Mikael Bränvall VD för Svensk Scenkonst