Åke Olofsson

Cellisten Åke Olofsson avled den 17 september. Han föddes 18 december 1924 i Herrö, Härjedalens kommun. Han studerade vid Kungl. Musikhögskolan 1943-1945 för Carl Christiansen och Gunnar Norrby. Därefter följde studier för André Navarra och Gaspar Cassadó. Dessutom fick han möjligheten att delta i en sommarkurs med den legendariske Pablo Casals.

Åkes framgångsrika yrkesliv inleddes med anställning som solocellist i Helsingborgs symfoniorkester 1950-1954, medlem av Stockholms Filharmoniska Orkester 1954- 1958 och 1958-1985 solocellist i Sveriges Radios Symfoniorkester.

Han framträdde också som solist, bl.a. med dirigenterna Celibidache, Maazel och Barbirolli. En av många höjdpunkter var 1971 när han framförde Brahms dubbelkonsert med violinisten David Ojstrach under ledning av Stig Westerberg.

I Nationalmusei Kammarorkester ledd av Claude Génetay var Åke Olofsson en av förgrundsgestalterna.

Kammarmusik i olika former och ensembler med bl.a. Leygrafkvartetten, Stockholmstrion och Saulescokvartetten innebar för honom turnéer till Europa, Ryssland och Japan. Många värdefulla inspelningar av svensk och internationell repertoar gjordes för Sveriges Radio och olika grammofonbolag.

Åke brann även för pedagogik och många har tagit del av hans initierade undervisning först på dåvarande Sveriges Radios musikskola och därefter 1968- 1990 på Kungl. Musikhögskolan. Där hade jag glädjen att 1979 bli hans kollega. Han hade alltid något positivt att förmedla och hans osvikliga blick och omdöme för begåvningar bakom ett kanske inte alltid så utvecklat cellospel, t.ex. vid de viktiga inträdesproven, var en trygghet för oss alla i lärarkollegiet.

Jag hade likaledes förmånen att vara Åkes kollega i Sveriges Radios Symfoniorkester. Hans professionalitet, vänlighet och omtanke var omvittnad av alla kollegor och det var enormt betydelsefullt att få uppleva och lära av hans långa erfarenhet, i repertoaren och i dirigentsamarbetet som stämledare.

Soloinsatserna i Brahms Pianokonsert nr 2, i Rosenbergs Louisvillekonserten och Strauss’ Don Quijote är några av de oförglömliga minnen jag med värme bär med mig.

Efter pensioneringen fortsatte Åke under mer än 30 år oförtrutet sin musikaliska resa. Han utforskade än mer Bachs solosviter på djupet, gjorde inspelningar och spelade imponerande många konserter med orgel runt om i vårt land. Det som en gång började på cykeln, oräkneligt antal mil med cellon på ryggen genom Härjedalens skogar, för att få en lektion, fyller oss med tacksamhet.

Han invaldes 1980 som ledamot nr 832 av Kungl. Musikaliska Akademien och tilldelades Litteris et Artibus 1995.

Ola Karlsson