ALF NILSSON

Alf Nilsson föddes 1940 i Boden och avled 6 juni 2020. Hans far var anställd vid Bodens fästning, där familjen också hade sin bostad. Musiken kom tidigt in i Alfs liv genom att båda föräldrarna var musikaliska. Hans far var bland annat oboist i den militära blåsorkestern där.

Alf började sina studier vid Kungl. Musikhögskolan som 16-åring. Redan efter ett par år hade Alf utvecklats till en närmast färdig musiker och fick regelbundet vikariera i Hovkapellet. Efter några år blev han en rekordung ny solooboist i samma orkester. 1961 erövrade han positionen som solooboist i Kungl. Filharmonikerna, en post han behöll till pensioneringen 2003.

Från 1973 var Alf huvudlärare i oboe vid Kungl. Musikhögskolan, sedermera med professorstitel. Generationer av svenska oboister har skolats in i yrket under Alfs ledning. På det sättet kan man säga att Alfs varma ton och musikaliska ideal förs vidare av alla hans elever som nu sitter på framträdande platser i många svenska symfoni- och operaorkestrar. 1988 fick han mottaga Litteris et Artibus.

I kraft av sin unika musikalitet och sin starka personlighet var Alf en profil som var välkänd av alla som var engagerade i det svenska musiklivet. Jag är övertygad om att vi är många som under åren lämnat Stockholms konserthus efter en konsert med Filharmonikerna där hans spel varit en av kvällens starka upplevelser som vi i minnet bar med oss hem på vandring genom Stockholmsnatten.

Alf var en person med stark personlig integritet. Han utsökta spel och starka personlighet gjorde att han behandlades med stor respekt av dirigenter och kolleger. När han gjorde entré på podiet var det något av en enmansprocession som skred in och intog sin plats. Som ofta är fallet med starka personligheter cirkulerar en mängd anekdoter om hans liv och leverne. Flera av dem har jag tagit upp med Alf själv och funnit att det ofta var en fjäder som blivit en höna. Fast det är kanske inte så konstigt att en orkestermusiker som genom sitt idoga arbete kunde finansiera såväl magnifik våning, Rolls Royce och MG som lustjakt blir föremål för fantasier.

Alf är legendarisk för sina tolkningar av oboerepertoaren både på konsert och på skiva. Hans inspelning av Richard Strauss oboekonsert under Neeme Järvi är vida berömd. När jag själv förflyttade mig från Stockholms konserthus till Göteborgs var det självklart att tidigt inbjuda Alf att vara solist i just den konserten med Göteborgs Symfoniker. Hans strålande framförande talades det länge om efteråt.

Alf var ständigt verksam med konserter och pedagogisk verksamhet. Han var solist vid många olika sammanhang och medverkade i flera andra orkestrar som Stockholms Sinfonietta, Nationalmusei kammarorkester, Musik på slottet liksom i olika kammarmusikaliska grupperingar.

Tyvärr fördunklades Alfs sista år av sjukdom som gjorde att han drog sig tillbaka från det sällskapsliv där han tidigare varit en självklar medelpunkt och generös värd. Med Alf Nilsson har en av de stora personligheterna i det svenska symfoniska musiklivet gått ur tiden. Minnet av hans insatser kommer att leva länge, länge.

Han valdes in som ledamot i Kungl. Musikaliska akademien 1985 med nummer 837.

Sture Carlsson