Anders Bondeman

Organisten och professorn Anders Bondeman avled den 18 november. Han föddes 1937 och växte upp i Jönköping. Redan som barn upptäckte han att han vid pianot kunde skapa egen musik i stunden, ännu omedveten om att detta kallas improvisationskonst. Så småningom följde högre studier i kyrkomusik vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, med Alf Linder som lärare i orgelspel. Efter examen sökte han sig utomlands för vidare studier. Vid denna tid fanns i Sverige ingen systematisk undervisning i orgelimprovisation lik den som förekom i det kontinentala Europa. Anders Bondeman sökte sig till Cor Kee i holländska Haarlem för att få ta del av improvisationsundervisning på högsta nivå. Bachspelet studerade han i Tyskland för Helmut Walcha och blev därigenom bärare av en viktig speltradition. År 1965 vann han som första svensk den berömda orgelimprovisationstävlingen i Haarlem, och förblev sedan dess flitigt anlitad för konserter, masterclasses och juryuppdrag utomlands, inte minst vid de legendariska sommarkurserna i just Haarlem.

Hemma i Sverige följde organisttjänster i Bengtsfors och sedan Eksjö. Under tiden i Eksjö blev Anders Bondeman ofta anlitad som lärare vid sommarkurser i improvisation, vilka kom att bli viktiga som katalysator för denna nästan bortglömda konst. 1971 efterträdde han så Waldemar Åhlén på den prestigefyllda posten som organist i S:t Jacobs kyrka i Stockholm, en tjänst som han med enastående hängivenhet förblev trogen fram till pensioneringen 2002. Han kom att ses som ett föredöme bland organister genom sin omfattande konsertverksamhet där Bach förblev en hörnsten, tillsammans med den franska symfoniska repertoaren. Att ”gå till S:t Jacob och höra Bondeman spela Bach” blev ett begrepp i vida kretsar, och hans orgelkonserter hörde till de bäst besökta i Stockholm. Som improvisatör excellerade han i konsertsammanhang men framför allt i gudstjänstspelet. Hans sätt att extemporera förspel till de olika psalmerna kännetecknades av flödande fantasi och stark sensibilitet, inte sällan kryddad med en glimt i ögat. Samtidigt bar han med sig konsten att med formkänsla och god smak ge struktur åt sina idéer. Föga förvånande blev S:t Jacobs kyrka ett vallfartsmål för kolleger från när och fjärran. Under tre decennier verkade Bondeman vid Musikhögskolan i Stockholm som lärare i liturgiskt orgelspel, så småningom med professors rang. Aldrig tidigare hade så avancerad undervisning i ämnet bedrivits i vårt land. I sin undervisning fokuserade han särskilt på konsten att improvisera inom gudstjänstens ram, en konstart där länder som Tyskland och Frankrike alltid varit framstående men där Sverige var en ödemark. För att förmedla hur musikalisk form och gestik fungerar använde han ett fantasirikt och ofta humoristiskt bildspråk med täta referenser till andra konstarter, inte minst teater. Viktig var också arbetsmoralen – den som praktiserar konsten att extemporera måste ständigt arbeta med sitt hantverk. Här var Anders Bondeman själv ett föredöme i hur gediget han förberedde sig inför varje gudstjänst, hur liten den än månde vara. Under sin långa lärargärning sådde han så fröet till en ny och stark inhemsk improvisationstradition som nu förs vidare av organister och lärare i tredje och fjärde led. Han efterlämnar ett rikt arv av kunskap, inspiration och minnen som redan traderas i den anekdotform han själv så väl bemästrade.

Anders Bondeman valdes in i Kungliga Musikaliska Akademien år 1989 som ledamot nr 866 och tilldelades 2016 Medaljen för tonkonstens främjande.

Mattias Wager