ANDERS ELIASSON

Anders Eliasson föddes i Borlänge den 3 april 1947. Han studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm under sent 1960-tal till i början av 70-talet. Ingvar Lidholm var hans lärare i komposition och studier i harmonilära och kontrapunkt skedde för Valdemar Söderholm.

Anders Eliassons allra sista verk heter Ahnungen (Aningar) och denna stråktrio arbetade han mödosamt med några takter per dag ända fram till några veckor före sin död i Stockholm den 20 maj 2013. Anders Eliasson dog i en ålder av 66 år. Ett annat verk som han arbetade med under sin sjukdomstid var Karolinas sömn för sopranen Lena Hoel och kammarensemble, med libretto av den nyligen bortgångne poeten Bengt Emil Johnson. Karolinas sömn spelades i juni sommaren 2012 på konsthallen Artipelag på Värmdö.

Anders Eliasson skrev fyra symfonier. Symfoni nr 1 tilldelades Nordiska rådets musikpris. Den fjärde symfonin spelades av Bayerische Rundfunk i München där Eliasson också bodde under en tid. Hans verk har gjort stort intryck och Wikipedia artikeln på tyska språket är mycket omfångs- och innehållsrik. Ett annat viktigt verk är oratoriet Dante anarca för sopran, alt, tenor, bas, blandad kör och orkester som uruppfördes 1998 i Stockholm på Berwaldhallen. Bland kompositionerna finns också tiotalet solokonserter och fem verk för stråkorkester, bland annat det starka stråkorkesterverket Ostácoli (Hinder).

1996 tillägnades Anders Eliasson en tonsättarfestival i Stockholms Konserthus. De många Disegnoverken för kammarbesättningar följde hans penna från 1970- tal inpå 2000 talet. Han skrev med blyertspenna på notpapper, med ett inre öra som ledsagare. Anders talade ofta om sin respekt för ”musikens ängel”, det vill säga skillnaden mellan det förklarliga och det oförklarliga i musiken. Anders Eliasson komponerade med en modalt, fritt svävande harmonik, och använde två niotonsskalor som musikaliska verktyg.

Tony Lundman, som skrivit ett porträtt av Anders Eliasson i Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, är en av dem i musiklivet som hade mycket nära kontakt med Anders Eliasson ända till slutet. Tony Lundman har tillåtit att jag hämtar några citat av det som Anders Eliasson själv yttrat, ur minnesorden om Anders Eliasson från Svenska Dagbladet skrivna tre dagar efter Anders död.

Tony Lundman skriver: ”Anders Eliasson var en mycket känslig människa, måhända överkänslig redan när han kom till Stockholm. Mötet med avantgardistiska trender på Kungliga Musikhögskolan blev svårt. ’Man ska komma ihåg att för mig var musik så oerhört betydelsefullt – det enda syftet med att leva. Då kan man inte komma med något stendött intellektuellt.’ Eliasson sade alltid att han följde musikens egen vilja. Om pågående arbeten kunde han uppslukad av partitursidorna säga: ’Det är spännande just nu, det händer så mycket och jag vet inte vart musiken är på väg.’ ’Kulturlivet är bensprattel, kanonskott och en jävla kökkenmödding’, sade han. ’Men vad vi som konstnärer gör är att i alla fall försöka se till så att vägen mot vårt innersta blir klar och tydlig.’ ”

Det verkade som Anders Eliasson hade förlikat sig med döden när han mot slutet till sina vänner sa ”Det ska bli spännande att dö.” Hans blickade trots allt framåt. Om vi ska blicka framåt kan vi hoppas att hans verk blir mycket framförda i framtiden. Hans virtuosa Konsert för violin piano och orkester spelas av Ulf Wallin
och Roland Pöntinen på Konserthuset i Stockholm i mars 2014.

Anders Eliasson har komponerat en stråktrio som väntar på att uruppföras och det vore en fin satsning om till exempel oratoriet Dante Anarca spelades igen på konsert. Inspelade och utgivna på skiva finns bland annat Sinfonia per archi, och dubbelkonserten för violin, piano och orkester. Och stråkorkesterverket Ostácoli, finns inspelad med Mellersta Österbottens kammarorkester.

Anders Eliasson invaldes som ledamot i Kungl. Musikaliska akademien 1992.

Marie Samuelsson