ANDERS LOGUIN

Vår vän Anders Loguin, slagverkare, professor och akademiledamot blev bara 57 år. Han avled den 3 november.

Det finns många mycket bra musiker. Som spelar alldeles felfritt med känsla och värme, och som omsorgsfullt respekterar tonsättarens text. Men få är de som vågar visa människan som stämmer sig bakom den underbara klangen, den glittrande tekniken, den svängande rytmiska perfektionen. Men för att våga låta sin personlighet styra sitt spel måste man naturligtvis äga en stark sådan. När Anders Loguin med sina ovanliga, mer latinska än svenska, en smula aristokratiska drag, befann sig bland många andra i ett rum, var det honom man direkt lade märke till. Det var i alla så jag kände när jag lärde känna honom på Musikhögskolan i mitten av 70-talet. Men utseendet var bara en detalj i Anders karismatiska, mångfacetterade personlighet.

Anders inledde sin bana som slagverkare tidigt med att som 10-åring spela i Skansens Vaktparad. Vid 21 blev han anställd i Kungliga Filharmonikerna, samtidigt som han studerade på Musikhögskolan. Efter examen 1977 började han själv att undervisa och blev 1994 Sveriges första professor i slagverk. Under sina 34 år på Musikhögskolan har han utbildat flera generationer slagverkare och hjälpt dem ut i musiklivet.

1978 var Anders med om att bilda slagverksensemblen Kroumata, som under de följande 30 åren turnerade i mer än 40 länder, beställde många nyskrivna verk och tillhörde världseliten inom sitt område. I Sverige fick Kroumata kändisstatus och drog en stor publik till den nya musiken. 2008 bildade Anders ensemblen Glorious Percussion med medlemmar från fyra länder. Namnet hämtades från Sofia Gubaidulinas nya verk för slagverksgrupp och orkester, ett verk som är tillägnat Anders.

Efter uruppförandet med Göteborgs Symfonikerna och dirigenten Gustavo Dudamel har Glorious Percussion framförts med flera av världens främsta symfoniorkestrar. Det stort anlagda verket rymmer improvisationer där Anders sensibla spel kom fram på ett särskilt utsökt sätt, liksom det gjorde när han spelade kammarmusik tillsammans med Roland Pöntinen och Mats Zetterqvist i trion RoMA. Anders har genom sina olika ensembler uruppfört mer än 200 verk, vilket säger något om hans stora betydelse för oss tonsättare.

Han var en passionerad människa, med många intressen. Vid sidan av musiken, hans centrala, priviligierade värld, älskade han konst, och kunde klä sina upplevelser framför verken i kunniga och välvalda ord. Debussy lär ha sagt att om han inte hade blivit tonsättare skulle han ha blivit sjöman. Anders talade också ofta med darrande röst om havet, fri människa som han var. ”Segla, bara det blir seglat”, men inte med vad som helst! Hans raffinerat estetiska känslor allierade till hans oändliga ärlighetsbehov krävde en segelbåt i trä, och med sin älskade Brita som kapten!

Hans intellektuella uppriktighet var påtaglig; smicker fanns inte i hans tankevärld, lovord som kritik var äkta. Det kan alla tonsättare som skrivit för honom vittna om. ”Varför skrev du så fula ackord här?”, frågade han mig en gång. Hade Anders en dröm, lät han den aldrig förbli en hägring, en chimär; tvärtom satte han in all sin intelligens, all sin kraft och sin talang för att förverkliga den.

Anders älskade livet och livet älskade honom, hans fantastiska karriär som musiker och pedagog vittnar om det, men också hans aptit för fysisk aktivitet: Anders spelade tennis med samma engagemang som han spelade slagverk! Alla sanna musikälskare kommer att sakna hans oersättliga gestalt.

Anders Loguin blev ledamot av denna akademi 2002.

André Chini och Henrik Strindberg