ANDERS ÖHRWALL
Den 4 februari avled en av vårt lands stora musikprofiler, Anders Öhrwall. Han var född 1932 i Örebro och inledde i tonåren sin musikaliska bana med pianot i en jazzgrupp som sitt instrument. Ett par stenkakor med en inspelning av Bachs h-mollmässa visade honom vägen till barockmusiken. Och det var i så hög grad att Öhrwall inom detta område skulle bli oerhört betydelsefull.
Till Musikhögskolan i Stockholm kom han i slutet av femtiotalet, avlade organist-, kantors- och musiklärareexamina, med bland andra Alf Linder som orgellärare och Eric Ericson som vägledare i körsång och kördirigering, sedan blev det specialstudier i piano för Greta Eriksson och dirigentklassen för Herbert Blomstedt. Redan 1962 anställdes Anders Öhrwall i Adolf Fredriks kyrka där han skulle stanna till 1999, alltså i 37 år. 1960-72 var han ledare för Sveriges Radios ungdomskör, 1974 blev han ledare för Filharmoniska kören i Konserthuset, tidigare Musikaliska Sällskapet, och under åren 1982-85 var han chefdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören.
Redan 1963 blev Öhrwall cembalist i Musica Holmiae och kom att musicera med dem i många år, senare blev denna grupp Drottningholms barockensemble. Under några år på 1990-talet var han även ledare för The Phoenix Bach Choir i Arizona i USA. Men den ensemble man mest förknippar Anders Öhrwall med är Adolf Fredriks Bachkör som han bildade 1964. Det fanns då ingen kör som kunde forma barockmusik som denna med sin speciella frasering och dynamiska uttrycksrikedom. Öhrwall öppnade ögon och öron inte minst för oss kollegor i sitt delvis nya sätt att framföra barockmusik, det blev helt ny energi i musicerandet liksom luft och spänst. Tillsammans med Drottningholms barockensemble framförde man framförallt Bachs verk med en luftig och musikantisk interpretation.
Anders Öhrwall var en krävande körledare men uppnådde med idogt repeterande fantastiska resultat. Under långa tider vallfärdade den stockholmska konsertpubliken till Adolf Fredriks kyrka för att höra Bachkören och Drottningholms barock. Att utländska barockspecialister som Nicolas Harnoncourt sökte samarbete med Öhrwall och hans Bachkör blev ganska naturligt, ett minnesmärke från den tiden är inspelningen med Bachs samtliga motetter med Bachkören och Concentus Musicus. Men det var inte bara Bach som Anders Öhwall ägnade sin tid åt, Monteverdi, Purcell och Händel fick en renässans under Anders, liksom mästarna Schütz, Schein och Scheidt. Anders Öhrwall var en oerhört viktig del i den kyrkomusikaliska guldålder som rådde i Stockholms kyrkor under sjuttiotalet och delvis även åttiotalet.
Få om ens någon har betytt så mycket för den svenska körrepertoaren som Anders Öhrwall, troligen har det i varje svensk kyrka någon gång klingat arrangemang och kompositioner av Öhrwall. Lättheten i musicerandet, musikanteriet, detta la han in i sina arrangemang och kompositioner. Han visste också hur man skulle utnyttja körresursen, ofta tillsammans med ett par instrument. Såväl hans Gaudete och Mariamusik som Trettondagsmusik kom i många kyrkor att bli traditionsverk. Gehrmans förlag gav ut ungefär etthundrafemtio utgåvor från Anders Öhrwalls hand.
Idag minns vi Anders Öhrwall med stor tacksamhet för vad han gjort för det svenska körlivet, han var en praktiker som i sina arrangemang på bästa sätt utnyttjade körens klangpalett och med rytmisk vitalitet skapade glädje i musicerandet. Hans barockmusicerande blev något av en ledstjärna för många av oss som var hans kollegor.
Anders Öhrwall blev ledamot av denna akademi 1980.
Gustaf Sjökvist