ANDERS R ÖHMAN

Advokaten Anders R Öhman föddes 10 september 1925 och avled 9 maj 2020. Akademiens tidigare preses, advokaten Anders R. Öhman har avlidit vid en ålder av 94 år. Anders var en mångkunnig man, men närmast hans hjärta stod litteraturen och musiken. Advokat blev han något motvilligt, hävdade han själv. Studiehågen låg åt annat håll, men som nybakad jur. kand. ärvde han sin fars respekterade advokatbyrå och fann snart yrket både stimulerande och givande.

Men det var annat som dominerade hans liv. Ett starkt litteraturintresse väcktes tidigt. Anders fördjupade sig i sonettkonsten och var själv en mästare. Den sengustavianske poeten Franz von Franzim, orättvist bortglömd, höll han högt. Intresset på förlagshåll för en nyutgåva befanns emellertid klent, och då fick det egna förlaget Dictum se dagen. Flera samlingar och en biografi följde, och på Anders äldre dagar kröntes verket med en sonettkrans av Franzim. En kollega i branschen var Shakespeare, vars sonetter Anders kärleksfullt översatte och gav ut.

I Samfundet De Nio efterträdde han på stol nr 3 Hjalmar Gullberg, en annan sonettmästare. Där var Anders verksam i 55 år, länge som sekreterare och skattmästare. I denna litterära miljö kände han sig hemma och gjorde en omfattande insats.

Men det var musiken som stod hans hjärta närmast. Hans Eppstein blev tidigt en mentor, och efter en början med pianostudier blev det klarinetten som tog över. Anders blev en skicklig amatör, lika hemma i den klassiska repertoaren som i jazzens värld. I Mazerska kvartettsällskapet var han en aktiv och uppskattad medlem.

Musikrecensent på allvar blev han vid några och tjugo, först med en utförlig skivspalt i Svenska Dagbladet, där den då föga omfattande svenska skivutgivningen granskades och bedömdes. Snart skrev han jazzrecensioner både i Svenska Dagbladet och i Orkesterjournalen. Efter en tid blev det också klassiska musikanmälningar. I Sveriges Radio blev Anders något av en rikskändis för sina regelbundet återkommande jazzkåserier.

Det gavs ut för lite svensk jazz på skiva, ansåg Anders. Om inget grammofonbolag ville ställa upp fick man väl starta ett eget, och Phontastic såg dagen, med många inspelningar av Putte Wickman, Arne Domnérus, Bengt Hallberg, Monica Zetterlund och andra. Även konsertturnéer arrangerades. Under etiketten Nostalgia blev det också en förnämlig rad inspelningar av jazzens stora klassiker med Benny Goodman i täten.

Med tiden blev det även klassisk utgivning med etiketten Artemis, alltid av högsta kvalitet. Där samarbetade Anders med Claude Génetay, Janos Solyom och andra. Han var ledamot av Kungl. Musikaliska akademien under 36 år, ordförande i dess förvaltningsnämnd och en uppskattad preses under nio år. Med sin musikaliska bredd vidgade han akademiens vyer och breddade rekryteringen av ledamöter. Stor möda fick han lägga på introduktionen och konsolideringen av Polarpriset, som då hade sin hemvist inom akademien. I sin syn på nya musikriktningar var han öppen, men krävande. Ett preses-tal vid en högtidsdag uppmärksammades för sitt starka betonande av kvalitetskravet även inom underhållningsmusiken.

Under hans tid som ordförande i förvaltningsnämnden konsoliderades akademiens ekonomi och dess egna kapital fick ett betydande tillskott.

Vi har förlorat en osedvanligt rikt utrustad människa, som dessutom var ödmjuk, empatisk och generös.

Han valdes in som ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1984 med nummer 856.

Gunnar Petri