Arnold Östman

Dirigenten, cembalisten, pianisten och konstnärlige ledaren Arnold Östman avled den 15 augusti i en ålder av 83 år. Han föddes i Malmö 1939 och spelade redan under skoltiden orgel i Missionsförbundet, där hans far var pastor. Efter studentexamen i Linköping studerade han konst- och musikvetenskap i Lund, Paris och Stockholm, komposition i Köpenhamn för Niels Wiggo Bentzon och orgel i Paris, innan han 1969 blev lärare på dåvarande Statens musikdramatiska skola, numera Operahögskolan i Stockholm. Han var samtidigt verksam i den nyetablerade Vadstenaakademien och blev dess förste konstnärlige ledare under åren 1971-1981. Målsättningen var att framföra okända äldre operor på ett stilhistoriskt initierat sätt och Arnold var en av föregångarna i Sverige att spela på tidstrogna instrument. En annan vision var att beställa och framföra nyskriven musikdramatik, där vi retrospektivt ser att institutionen sedan dess varit ett föredöme bland konstnärliga institutioner i landet.

Redan 1974 utsågs han till Norrlandsoperans förste konstnärlige ledare och dirigent, trots att han som sådan var autodidakt. Kanske just den egenskapen bidragit till hans okonventionella förhållningssätt till interpretation och uppförandepraxis. Framgångarna, både i Vadstena och i Umeå, ledde till att han 1979 utsågs till teaterchef och även konstnärlig ledare för Drottningholmsteatern åren 1980-1992, där jag främst tänker på den hyllade Mozartcykeln med Göran Järvefelt som regissör och Arnold som dirigent. Dessa operor spelades in både av Sveriges Television och på CD för skivbolaget Decca och medförde internationella priser som lade grunden till en framgångsrik karriär som dirigent, med gästspel på Staatsoper och Volksoper i Wien, Covent Garden i London, L´Opéra Garnier och Opéra Bastille i Paris, Sydney, Edinburgh samt vid andra europeiska och amerikanska opera- och konserthus.

Med sin genuint pedagogiska begåvning var det helt naturligt att han efter sin pensionering under ett antal år ledde operaverksamheten på Confidencen, där unga svenska musiker och sångare fick ta del av hans entusiasm och rika erfarenhet.

Arnold mottog en rad utmärkelser, däribland Expressens kulturpris Spelmannen, Litteris et Artibus, H.M. Konungens medalj, 12:e storleken i högblått band, Riddare av Hederslegionen, Deutsche Schallplattenpreis, samt flera andra internationella medaljer och priser. Han utnämndes också till filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet

Jag lärde känna Arnold under hans tid som lärare på nuvarande Operahögskolan 1969 och lade redan då märke till hans speciella musikaliska intuition som lysande romansackompanjatör och cembalist, där han också samarbetat med Drottningholms Barockensemble som både dirigent och cembalist vid skivinspelningar och turneer. Hans vänliga framtoning gjorde honom mycket omtyckt av sina kollegor, men man slogs också av hans skarpa formuleringskonst med ibland lågmält bitska, humoristiska kommentarer om företeelser i musiklivet. Arnold tog egna initiativ, inte endast då det gällde att framföra även okända verk; han stöttade också generöst kollegor i deras karriärer. Hans genuina intresse för andra människor ihop med en personlig charm gör att det varit en ynnest att tillhöra hans vänkrets.

Arnold Östman valdes in i vår akademi 1992 som ledamot nr 877, och mottog år 2017 medaljen för tonkonstens främjande, ”för sina stora insatser inom operakonsten”.

Thomas Schuback