ATLI HEIMIR SVEINSSON

Den 21 april 2019 avled den utländske ledamoten nr 411, den isländske tonsättaren Atli Heimir Sveinsson. Han föddes i Reykjavik den 21 september 1938. Efter pianostudier i hemstaden flyttade han till Köln för att studera komposition för Günter Raphael och Bernd Alois Zimmermann, och tog sin examen i komposition och teori år 1963.

Under sommarkurserna i Darmstadt lärde Atli känna bland andra Oliver Messiaen, Pierre Boulez, György Ligeti och Bruno Maderna – och i Köln även Karlheinz Stockhausen och Henry Pousseur. 1965 studerade han elektronisk musik för Gottfried Michael Koenig i Bilthoven, Holland, och har sedan dess bott i Reykjavik. Atli grundade kompositionklassen på Reykjaviks Musikhögskola, och flera av hans elever är etablerade komponister idag. Han arbetade även som producent på den Isländska Radion, och var ordförande för Islands Komponistförening (Tónskáldafélag Íslands) åren 1972–83. Han arrangerade festivalen och generalförsamlingen för ISCM (International Society for Contemporary Music) på Island 1973 och var ordförande för Nordiska Komponistrådet 1974–76. Dessutom organiserade han de Nordiska Musikdagarna i Reykjavík 1976.

Som första isländska tonsättare tilldelades Atli Heimir Sveinsson det Nordiska Musikpriset år 1976 för sin flöjtkonsert. Från 1992 innehade han statlig inkomstgaranti, och var en av de internationellt mest spelade isländska komponisterna. Listan på hans kompositioner är lång och innehåller många betydande verk. Han skrev sex symfonier och nio solokonserter. Dessutom balett och flera operor, bland annat tv-operan Vikivaki som var en nordisk samproduktion och kunde ses även i Sverige. Han samarbetade ofta med musiker från andra länder, även svenskar. Flera av hans verk skrevs på beställning från olika svenska institutioner och uruppfördes i Sverige.

Atli var en mycket kär kollega och en god vän, som jag träffade många gånger under de gångna 45 åren. Han var lika bevandrad i litteratur och i bildkonst som i musik. Han kunde hålla långa föredrag om enstaka isländska målare eller den senaste isländska diktsamlingen. Genom Atli lärde jag känna flera isländska författare personligen. Han hade samarbetat med de flesta.

Atli tog ofta med sig nya verk på sina många resor – exempelvis om han ville att de skulle framföras även i Reykjavik. I slutet av 70-talet bevistade han Svensk Musikvår, som han blev mycket imponerad av. Han ville omedelbart ordna en liknande festival i Reykjavik. Sverige hade våren som ledstjärna, men han tyckte att för Island är det den långa mörka vintern som är mest typisk. Därför skulle festivalen ordnas i januari och kallas för Myrkir Músikdagar, Mörka musikdagar. Den första festivalen ägde rum redan 1980 med tio konserter, inspelningar och ett program om isländskt musikliv som sändes i västtysk tv. Den spelades in av ett tv-team som skickades enkom för detta till Island. Personligen är jag stolt över att min Cembalokonsert uruppfördes också under den första upplagan av Mörka musikdagar för snart 40 år sedan. Festivalen lever ännu och arrangeras fortfarande varje år. Atlis förmåga att organisera var fantastisk, oavsett om det var några möten eller en festival. Hans egen beskrivning av det var att man inte organiserar på Island, utan man improviserar. Han samlade goda krafter kring sig och fick alla att dra åt samma håll. Han var stolt över sitt Island och
ville visa att ett litet land kunde åstadkomma saker som de stora inte kunde göra. Den redan omtalade ISCM-festivalen 1973 hade avsagts med kort varsel av Holland. Atli såg det genast som en möjlighet och lovade att ta över. Han hade inte mycket tid, antagligen inte någon ekonomi heller – men han övertygade alla vänner och bekanta att vara med och det blev en minnesvärd festival för alla.Atli Heimir Sveinssons kompositioner lever. De framförs av alltifrån skolbarn, amatörkörer och unga musiker till professionella solister och symfoniorkestrar. Och så kommer det att förbli. Hans verk är en stor och betydande del av den isländska musikhistorien. Atli Heimir Sveinsson valdes 1993 till ledamot av Kungl. Musikaliska akademien.

Miklós Maros