DOROTHY IRVING

Dorothy Irving föddes 23 januari 1927 i London och avled 2 december 2018. Hennes barn- och ungdomsår präglades av mellankrigstidens ekonomiska depression och massarbetslöshet. 1939 var hon ett av många barn som evakuerades ut till landsbygden till skydd för väntade tyska attacker. Ljuspunkterna under dessa år var enligt Dorothy själv skolkören och skolorkestern ”där jag kunde sjunga för full hals och skrapa på en cello ibland”.

Efter kriget flyttar Dorothy tillbaka till London. Hon får anställning som lärarassistent och kan på så sätt bekosta sina fortsatta cellostudier. 1945 påbörjar hon sin lärarutbildning vid London University med musik som huvudämne. Det är nu intresset för sången vaknar. 1955 antas hon som student på National School of Opera. Hennes nära vänskap med tonsättaren Benjamin Britten och tenoren Peter Pears kom att betyda mycket för Dorothy.

1957 flyttar hon till Sverige där Östersund blir första anhalten. Ett par år senare till Uppsala. Där inleder hon samarbetet med pianisten och sångpedagogen Nils Köllerström. Samtidigt tar hon tåget till Stockholm och studerar interpretation för Wilhelm Freund. Det som nu växer fram i Dorothys konstnärsskap är den intensiva nyfikenheten och fascinationen av att tränga in i varje ord och musikaliskt färglägga det. Och den starka viljan att förstå det poetiska sammanhanget. I hennes arbete tillsammans med pianisten Erik Werba blev pianistens roll likvärdig med sångarens. Dorothy såg hela tiden till att poängtera detta i sin undervisning.

Dorothy gör så småningom sin debutkonsert i Stockholm och får strålande rescensioner. ”Sensationell, lysande och märklig debut” är några av omdömena. Dorothy har hela tiden kämpat, både i med- och motvind, för romanskonsten. Det lilla komprimerade formatet som på några minuter uttrycker en palett av känslor och stämningar. Där text och ton står i djup förening. Det var detta som trollband alla oss musikstuderande vid Kungl. Musikhögskolan mellan åren 1975-1985. Hennes romansseminarier lämnade ingen oberörd. Storheten låg inte bara i hennes kunnande utan även i det djupt medmänskliga. Hon såg oss alla, var och en. Gav oss de nycklar vi behövde. Och framförallt fick hon oss att vilja tränga djupare in i denna fantastiska konstform.

Dorothy blev naturligtvis en person att räkna med i svenskt musikliv. Hennes insatser är ovärdeliga. Som exempel kan nämnas hennes banbrytande samarbete med Rikskonserter där sång och kommunikation var grundpelaren. Dorothy var en sannfolkbildare. Hon höll seminarier om tysk och fransk romanssång i ABF:s regi och tilldelades 1973 LO:s Kulturstipendium. Romanskurserna vid Musik vid Siljan lockade sångare utanför Sveriges gränser och Dorothy var drivkraften även bakom musikverksamheten på Waldemarsudde.

1986 blev Dorothy professor i sång vid Lunds universitet samt Musikhögskolan i Malmö. 1993 invald i Kungl. Musikaliska akademien. 1995 erhöll hon medaljen Litteris et Artibus.

Dorothy Irving – en lysande stark personlighet, en varm människa som hela tiden blickade framåt med glädje, intensitet och inspirerade oss alla. Fick oss alla att tro på musikens, textens och människans kraft. Stort tack Dorothy du allas vår ”Hiärthans tröst och lilia” 

Olle Persson