GENNADY ROZHDESTVENSKY

Den ryske dirigenten Gennady Rozhdestvensky avled den 16 juni 2018. Han var född i Moskva den 4 maj 1931. Fadern var dirigenten Nicolai Anosov, modern sångerskan Natalya Rozhdesvenskaya. Inför sin karriär som dirigent antog han moderns efternamn.

Efter studier i piano och dirigering vid musikkonservatoriet i Moskva debuterade Rozhdestvensky 20 år gammal med framgång som dirigent vid Bolshojteatern. Redan tidigt intresserade han sig för samtida musik och uruppförde många ryska tonsättares verk. En av dessa, Alfred Schnittke, har senare skrivit att Rozhdestvensky sammanlagt tillägnats och uruppfört minst ett 40-tal ryska kompositioner. Som uttolkare av sitt eget lands musik – Tjajkovskij, Prokofiev, Skrjabin, Sjtjedrin, Sjostakovitj, Gubaidulina, Schnittke med flera – var han mycket engagerad och hedrades på många sätt av den ryska staten.

Sitt intresse för nutida musik förde han med sig under många gästspel i utländska orkestrar, och framförde gärna nyare musik av komponister i dessa länder. För sina insatser utomlands belönades han med för nämliga utmärkelser i bland annat Sverige, Frankrike, Storbritannien och Japan. Som chefdirigent ledde Rozhdestvensky ett flertal ryska orkestrar, senast S:t Petersburgs Filharmoniska orkester 2011-18. Hans första engagemang som chefdirigent utanför dåvarande Sovjet-unionen var vid Kungl. Filharmonikerna i Stockholm, där han verkade 1974-79. Han återkom till denna orkester ytterligare några år – 1992-95. Därutöver var han under kortare perioder huvud-dirigent i BBC Symphony Orchestra, och Wiener Symphoniker, samt fast återkommande gästdirigent 2011-18 vid Islands Symfoniorkester.

Den första dirigentperioden i Stockholm kom att kännetecknas av både framgångar och problem. Hans tolkningar av musik var alltid intelligent genomtänkta och känslomässigt behärskade. Han stod på golvet, använde inte upphöjd dirigentpult, visade i sin dirigering extremt tydligt allt som var viktigt för orkesterns musiker. Hans taktpinne fungerade närmast som ett trollspö!

I repertoaren introducerade han tidigt ovanliga verk som Arnold Schönbergs orkesterarrangemang av Brahms Pianokvartett nr 1 och Robert Schumanns oratorium Das Paradies und die Peri. Sitt engagemang för samtida musik visade han på många sätt. Han deltog flera gånger i tonsättarfestivalerna under 1990-talet, där han framförde – och flera gånger uruppförde – verk av Daniel Börtz och Sven-David Sandström. Även äldre svensk musik ägnade han uppmärksamhet och tog upp på sin repertoar symfonier av Franz Berwald, Kurt Atterberg, Ture Rangström, Gösta Nystroem och Wilhelm Stenhammar. Rysk och fransk musik stod honom nära och förekom ofta på hans konserter. Våren 1995, hans sista i Kungl. Filharmonikerna, kom att domineras av Sjostakovitj med bland annat symfonierna nr 5, 7 och 15. I maj det året tog han avsked av orkester och publik i Stockholm med två storslagna framföranden av sjuan, ”Leningradsymfonin”.

Under Rozhdestvenskys första chefdirigentperiod gjorde orkestern under hansledning två utlandsturnéer. Båda blev dessvärre stympade – en omfattande resa i USA hösten 1975 på grund av att han själv insjuknade redan efter andra konserten och en stort anlagd turné i Sovjet 1979 som av politiska orsaker måste starkt förkortas. Till Sovjetresan hade vi på Rozhdestvenskys initiativ beställt ett orkesterverk av Ingvar Lidholm. Denna komposition, Kontakion, uruppfördes med stor framgång i Moskva och kom senare att bli ett centralt verk i orkesterns repertoar. Under sin andra period som chefdirigent ledde Rozhdestvensky inte mindre än fyra utlandsturnéer – till Japan, till Tyskland och två gånger till Spanien.

Gennady Rozhdestvensky blev år 1975 utländsk ledamot av denna akademi.

Bengt Olof Engström