GUNNAR LARSSON

Gunnar Larsson, som avled den 6 januari, var en av svensk musikhistorias ledande musikforskare och administratörer. Han studerade för vår förste professor i ämnet, Carl-Allan Moberg, vid Uppsala universitet och avlade fil. licentiatexamen 1961 med avhandlingen Studier i Rigas musikhistoria under polska tiden (1582-1621) och fortsatte forskning i baltisk musikhistoria och om svensk musik särskilt under 1500- och 1600-talen, med en rad uppsatser i skilda dithörande ämnen. Bland de många uppdragen kan nämnas sekreterare i föreningen Fylkingen för ny musik 1953-58, musikkonsulent inom ABF 1958-63, lärare vid institutionen för musikvetenskap vid Uppsala universitet 1963-66 och på Birkagårdens folkhögskola i Stockholm 1960-65 samt tjänsten som ständig sekreterare vid Kungl. Musikaliska akademien 1964-73. Därefter blev han chef för Musikmuseet 1973-81 och så åter till akademien som forskningssekreterare 1982-90. I en rad andra sammanhang hade han ledande funktioner, bland annat i Comité International des musées et collections d´ínstruments de musique från 1974, vice ordförande i Baltiska institutets styrelse från 1974 framöver och styrelseledamot i Nordiska samfundet för campanologi (om stora ”spelande” klockor). Han var också ledamot av Stockholms kulturnämnd, styrelsemedlem i Stockholms kommunala musikskolor och Stockholms konserthusstiftelse.

Jag har haft glädjen att samverka med Gunnar Larsson i en lång rad år och många sammanhang, bland annat som hans efterträdare vid akademien, och vid flera vidsträckta utlandsresor – alltifrån Ryssland långt öster om Moskva till Främre Orienten. En varm vänskap innebar också att vi, efter våra pensioneringar, träffades flitigt, särskilt vid 11-kaffe varje tisdag hemma hos Gunnar på Tomtebogatan, till fortsatta, lika fängslande tankeutbyten och projektplaneringar. Gunnar Larsson var en storslagen musikforskare och sant levande människa.

Gunnar Larsson blev ledamot av denna akademi 1969.

Hans Åstrand