Gunnar Wennberg

Gunnar Emanuel Ambjörn Wennberg var 51 år gammal, när han den 8 maj 1980 valdes in i KMA och fick ledamotsnummer 829. Han hade då varit förste solohornist i radions symfoniorkestrar i sexton år och skulle så förbli i ytterligare elva år varefter han 1992 skulle gå i pension. Åren 1995-98 skulle han sitta i KMA:s styrelse och även i Polarprisjuryn.

Tack vare sin synnerligen aktivitetsfyllda men samtidigt disciplinerade livsföring fick han leva exakt lika länge som pensionär som han varit radiosymfoniker. Nämligen 32 år som han fyllde med närmast hetisk aktivitet med ständigt på språng som motto. Bl.a. undervisade han i Musikskolan i Ingesund, Lidingö musikskola och Lilla Akademien i Stockholm.

Hans samling av 52 kokböcker samt ett trog distriktsmästerskapsmedaljer i spjut och stav vittnar om hans stora intressen för matlagning resp. idrott som för honom innebar fem- och tiokamp i friidrott och att spela handboll i Gästrikslands landskapslag. Samt läsnin för han var enormt allmänbildad och levde för sina böcker, då helst historisk litteratur, memoarer och böcker om konst och musik.

Hans barndomshem inte var direkt fattigt men kärleksfullt och strävsamt och man tvingades vända på slantarna. Gunnar fick som ensam pojke bland fyra systrar lära sig att göra nytta redan vid fem års ålder. Upplysningar om faderns yrke finner man i Staffans församlingsbok där prästen noterat att Johan Emanuel Wennberg var sockerbagararbetare, en yrkesbeteckning som kanske avser någon av Gävles många karamellfabriker,

När den fjortonårige Gunnar valde att satsa på militärmusiken och anhöll om att få bli musikelev vid regementet i Gävle, blev han tilldelad ett valthorn trots hans protester. Vakansen i hornstämman i Kungl Hälsinge Regementes musikkår behövde nämligen fyllas.

I Gunnars militära stamkort noteras att han blev volontär den 1 september 1943, dvs. oavlönad militär, därefter att han kort före sin tjugoårsdag befordrades till musikkorpral och två år senare till musikfurir och efter ytterligare fyra år till musiksergeant. Gunnar Wennbergs tid som militärmusiker omfattade rent formellt arton år vilka kröntes med Kgl Hälsinge Regementets belöningsmedalj. Hans militära verksamhet, avslutades enligt stamkortet den 1 septemer 1961 men omfattade åtskilliga civila avbrott, av vilka det längsta var de fyra studieåren 1951-1955 vid Musikhögskolan, där han fick sin tonbildning vårdad av, professor Axel Malm legendarisk solohornist i Filharmonikerna. Under denna period debuterade han i Blåskvintett 54.

Efter en säsong som solohornist i Gävle symfoniorkester 1958-59 kom han 1960 till Radiorkestern, ppnådde samma befattning efter fyra säsoner. Följande år ombildades orkestern till Sveriges Radios symfoniorkester, där han senare blev medlem av radiosymfonikernas blåskvintett och dito brassensemble.

(Radiosymfonikernas dirigent under åren 1963-1971, Sergiu Celibidache, förstod redan från första början vilken kapacitet han hade i solohornisten Gunnar Wennberg och de blev mycket goda vänner. reds. anm.)

Samtidigt spelade han regelbundet i Nationalmusei kammarorkester under Claude Génetay samt i Musik på Slottet och turnérade över hela världen i Stockholms Ensemblen under Mats Lilefors. Pianots tangenter lärde han sig själv att bemästra.

Halva makarna Wennbergs pensionärstillvaro tillbringades i Florida där de fann sol och goda vänner och Gunnar även nya spelkamrater.

Påskdagens morgon avled han, 95 år och 201 dagar gammal, i kretsen av sin älskade familj, d.v.s. hustrun och deras båda döttrar. Den bråddjupa sorg som vi alla nu måste dela har av en dotter stöpts om till raderna: »Musiken har tystnat men den vackra klangen från hans valthorn kommer att för alltid klinga«.

Carl-Gunnar Åhlén