GUSTAF SJÖKVIST

Gustaf Sjökvist, lämnade oss hastigt, vårvintern 2015. Det blev hastigt, för vi räknade alla med att denne kämpe skulle klara sin sjukdoms resa och alltid vara där. Han som lätt klarade av flera uppdrag samma dag, som trots trötthet alltid var närvarande och gjorde allt med noggrannhet. Hans person var musik, och musiken bar honom genom livet, och med dess inneboende styrka hjälpte den honom att hantera sin sjukdom under de många år han fick leva med den.

Han föddes den 7 december 1943 i Varberg. Denna födelsedag firades ofta i Storkyrkans sakristia under Messiaskonserterna eftersom han oftast arbetade på sin födelsedag. Han växte upp i en musikerfamilj i Hälsingland. Hans far var kantor, men hans första möte med musiken, skulle bli jazzen. Gustaf – en man med många namn; vän, mentor, kollega, dirigent, professor, den kloke, rådgivaren. Men även med mycket humor, bus och underfundighet, gärna när man inte var beredd, och alltid med en vänlig glimt i ögat.

Under sina tidiga år i Storkyrkan bjöd Gustaf in jazzmusiken och ville införliva den i kyrkorummet. Gustaf kom att arbeta med många av de främsta jazzmusikerna och de skulle följa honom genom hans karriär. Georg Riedel, Jan Johansson, Putte Wickman, Arne Domnérus var några av dem som han samarbetade med. Olle Adolphson blev en annan sångare och tonsättare som kom att betyda mycket för Gustaf och ofta möttes de vid konserter och inspelningar tillsammans med Gustafs kör. Dirigenter som Eric Ericson och Herbert Blomstedt kom att bli förebilder och kollegor.

Vi minns hans många år i Storkyrkan, med bland annat Händels Messias, kungabegravning, kungabröllop, dop och vigslar, konserter för behövande, ja listan är lång, mycket lång, och med en stor palett målade han sin musikaliska värld. Han var en engagerad person i sin gärning och den genuina kvalitén var sig alltid lik oavsett om det gällde en begravning eller en stor konsert. 44 år skulle Gustaf ge till Storkyrkan, den blev en fast punkt där hans gärning kunde få plats. Storkyrkans kör följde honom under alla år och spelade en betydande roll vid alla högmässor, nyskriven musik och konserter, och alltid med en hög kvalité i sina framträdanden.

I projektet nyskriven kyrkomusik för hela kyrkoåret sammarbetade Gustaf med SvenDavid Sandström. Det skulle komma att bli ett 70-tal stycken för hela kyrkoåret. Att införliva nyskriven kyrkomusik var något som Gustaf ständigt arbetade för. I detta kom han tidigt att nära sammarbeta med tonsättare som Ingvar Lidholm, Lars Edlund, Eskil Hemberg och Sven-Erik Bäck för att nämna några. Det följde den naturliga delen av Gustafs strävan; att ständigt förnya, så att det nya blev tradition och igenkännande, och knöt samman det gamla med nuet in i det nya.

Gustaf var som ett nav, han knöt samman musiker och sångare, tonsättare och arrangörer. Han var en sann visionär, och hans kontakter med tonsättare om ny musik, och musik i funktion, var ständigt närvarande. Han ville beröra med musiken och bli berörd. Han ville nå människor med just musiken, där det talade ordet tar slut. Det var Gustafs vision och uppgift.

Han var biträdande domkyrkoorganist i Storkyrkan i Stockholm 1967–1981 och dess domkyrkoorganist 1981–2011. 2000 utnämndes han till Hovorganist. 1991 utnämndes han till professor. Han erhöll Litteris et Artibus 1998.

Det blev många gästspel vid orkestrar och körer, i hela världen. En flitigt anlitad musiker och dirigent var han, och aldrig främmande för det nya. Det är snudd på omöjligt att räkna upp alla de platser, turnéer, konserter, skiv-, radio- och TV-inspelningar, som Gustaf hann med. Nämnas bör hans samarbete med Radiokören i München, som skulle bli långt och kärt. Han var chef för Radiokören mellan åren 1986-1994. Gustaf Sjökvists kammarkör bildades 1994. Gustaf Sjökvist var ledamot av Kungliga Musikaliska akademien sedan 1988 och dess preses sedan 2012.

Det tomrum som Du, Gustaf lämnar efter dig är stort, fyllt med minnen av djupa tolkningar i stor musik, genom din bredd som musiker och människa, i stilar, möten och vänskap. Jag minns all den glädje du gav, alla skratt och finurliga blickar under konserter, nya projekt och idéer. Just lusten att väcka till skratt och viljan att driva musiken till nya höjder, blir mitt minne, av en, för oss alla, mycket kär vän. Gustaf blev 71 år gammal och lämnade oss den 15 februari 2015. Hans begravning ägde rum i Storkyrkan den 7 mars. Över 800 gäster kom för ett sista farväl, omfamnat av musik och ord, hand i hand.

Så som Gustaf själv sa, att där orden tar slut tar musiken vid, och den finns kvar för att beskriva den saknad, du Gustaf lämnade oss med. Tack Gustaf!

Karl-Magnus Fredriksson