HANS NORDMARK

Det kändes så självklart att vid Hans Nordmarks jordfästning i S:ta Birgitta kyrka den 19 augusti fyra medlemmar i Mazerska Kvartettsällskapet skulle spela kvartettsatser av Beethoven (op. 18:3) och Haydn (op. 64:6). Under många år var Hans spiritus motor, ord-förande och mycket aktiv speleman i ”Mazer”.

Hans, född 1919, växte upp i Västerås. Tidigt började han spela fiol och eftersom han visade stora anlag, både tekniskt och musikaliskt, inriktade han sig efter studenten till en början på att utbilda sig till violinist och 1938 till 1942 studerade han på Musikhögskolan. Så småningom började han också studera juridik (jur. kand. 1945). Efter tingstjänstgöring, en tid på Vattenfallsstyrelsen, där han anställdes 1948, och ombudsman för flottningsföreningar, kom han till LKAB där han var administrativ direktör 1957-72. År 1973 återbördades Hans till musiklivet på heltid då han utsågs till VD för STIM där han verkade till 1984.

Oavsett vilken yrkesuppgift Hans Nordmark hanterade var det ändå musiken som likt en skönt klingande bordunton präglade hans liv. Sitt violinspel höll han under sin aktiva yrkestid inte bara vid liv utan han utvecklade sin förmåga som en lyhörd och vital kammarmusiker – under tidigare år uppträdde han också som
konsertsolist och han var medlem av Lilla Kammarorkestern 1943-1947.

Dessutom togs han i stor utsträckning i anspråk av musiklivet för administrativa uppgifter: Styrelseledamot i KMA 1964-71, preses 1977-88, ordförande i Mazerska kvartettsällskapet 1975-90, styrelseledamot i Konsertföreningne och Stiftelsen Stockholms konserthus 1962-77 (ordf 69-75), styrelseledamot Musikhögskolan 1977-88, plus mycket, mycket annat.

Alla dessa inom näringsliv och musikliv förtjänstfullt genomförda uppgifter ter sig dock irrelevanta i jämförelse med det minne den varmt leende vännen och musikanten Hans efterlämnar – en man vars framtoning var stil och noblesse. Och de som hade glädjen att spela samman med den mycket aktive kammarmusikern glömmer inte den stimulans, uppmuntran och värme han gav.

Under sina sista år bodde han och hans hustru Elisabeth, som genom livet stödjande och uppmuntrande följde honom, på Nockebyhus dit han förde med sig musiken och där han blev högt uppskattad.

Ledamot av vår akademi blev han 1966.

Anders R . Öhman