INGEMAR GABRIELSSON

När professor Ingemar Gabrielsson avled den 26 mars 2014, 92 år gammal, var det en av den svenska musikutbildningens främsta företrädare under 1900-talets andra hälft som lämnade oss. Under hans verksamhetstid undergick hela kulturlivet, inte minst musiklivet, och skolan stora förändringar. Han var en ledande gestalt i detta arbete.

Ingemar Gabrielsson var en framstående musiker. När han 1946 avlade sina musikhögskoleexamina var han stjärnan bland Alf Linders orgelelever, och han kunde nog ha blivit en betydande domkyrkoorganist. Men han valde en annan väg genom livet – att leda unga människors utbildning i musik. Hans egen pedagogiska förmåga var stor, den visade han på många sätt, inte minst som lärare vid folkskoleseminarium i Stockholm. Han undervisade också under många år i musik inom skolradion och han gav ut läroböcker, till exempel serien 1-, 2- och 3- Klang för grundskolan. Tillsammans med Alf Linder utgav han en bok om preludiering, den första som metodiskt tog upp improvisation.

Då Ingemar Gabrielsson 1956 tillträdde tjänsten som musikinspektör vid Stockholms skoldirektion, hade han framför sig två betydelsefulla utvecklingsprojekt. Först byggde han upp en effektiv konsulentverksamhet för stadens musiklärare, inte minst riktad till de många klasslärare på låg- och mellanstadiet som själva undervisade i musik. Jag arbetade själv tillsammans med honom och fick del av hans intressanta idéer och konkreta förslag.

Sedan tog han itu med stadens otillräckliga instrumentalundervisning för barn och ungdom. Med insikt och klokhet utredde Ingemar frågan åt Stockholms stad. Där hade man stort förtroende för honom, och han ledde sedan arbetet med att bygga upp Stockholms kommunala musikskola. Genom att anknyta till redan befintlig verksamhet i olika stadsdelar kunde man redan 1961 starta de första av musikskolans sammanlagt fem distrikt, och 1964 var musikskolan komplett. Med sin uppbyggnad och sitt breda pedagogiska arbete kom den att bli en mäktig förebild för andra kommuner i landet.

Vid sidan av sitt arbete inom Stockholms stad var Ingemar också expert åt dåvarande Skolöverstyrelsen (SÖ) i arbetet med 1969 års läroplan för grundskolan. Vid samma tid införde SÖ gymnasieinspektörer i olika ämnen, och Ingemar blev 1968 den förste gymnasieinspektören i ämnet musik.

År 1969 tog sig Ingemar Gabrielsson an nästa tunga uppdrag – som rektor för Kungl. Musikhögskolan. Under hans 18 år på denna post genomgick den högre musikutbildningen en djupgående förvandling och modernisering. Vi fick på 1970-talet ytterligare fem statliga musikhögskolor, och utifrån förslag av bland annat OMUSutredningen ägde ett stort arbete rum med nya studielinjer, samordnande av kursplaner, elevinflytande, samverkan med musiklivet etcetera. Det var en svår process, som även kom att influeras av allmänna kulturpolitiska aspekter i samband med den stora kulturpolitiska reformen 1974. I denna smältdegel var Ingemar Gabrielsson med sin erfarenhet, omdömesgillhet och
arbetsförmåga en ledande och sammanhållande kraft.

I Kungl. Musikaliska akademien var Ingemar styrelseledamot 1969-1991, varav vice preses 1983-1991. I sammanlagt 22 år deltog således Ingemar i ledningen av akademien arbete, där han hade stort inflytande på många områden. Inte minst ägnade han sig åt den omfattande stipendieverksamheten, som ju främst vänder sig till musikhögskolornas elever. Han medverkade till att stipendierna breddades såväl till de nya musikhögskolorna som till instrument utanför de traditionellt mest stipendierika. Han ville också hjälpa skolungdomar med en möjlig framtid som musiker, och på hans initiativ tillkom akademiens ungdomsstipendier. Det blev ett område där han var personligen aktiv ända fram tills han var nära 90 år. Musikaliska akademien var viktig för Ingemar, som sällan uteblev från en sammankomst.

Ingemar Gabrielsson hade en ovanlig förmåga att se långt, att tänka klart och att leda människor. Hans organisatoriska förmåga var stor och därtill ovanlig genom hans sätt att alltid tänka inifrån och ut. Hans egen musikersjäl förblev oanfrätt av de många administrativa uppdragen. I 55 år var han, vid sidan av allt annat, organist i Röda Korsets kapell. Ingemar var en varm, god och glad människa, han saknas mycket av vänner och kollegor.

Ingemar Gabrielsson blev ledamot av denna akademi 1966.

Bengt Olof Engström