Ingemar Månsson

Kördirigenten och kyrkomusikern Ingemar Månsson avled den 5 oktober 2022. Han föddes den 7 september 1929 och växte upp i Bräkne Hoby i Blekinge. Han kom till Stockholm för studier på Musikhögskolan och avlade högre organistexamen 1960 samt högre kantorsexamen och musiklärarexamen 1963. Dirigering blev ett allt större intresse vilket ledde till studier för bl a Herbert Blomstedt, Helmut Rilling och Eric Ericson.

1964 tillträdde han kyrkomusikertjänsten i den då relativt nybyggda Uppenbarelsekyrkan i Hägersten.
Här fanns framtidsanda och utvecklingsmöjligheter. Han grundade Hägerstens motettkör som blev plattformen för Ingemars nyfikenhet och musikaliska potential. Oförskräckt tog han sig, med denna unga kör, an den stora vokalmusiken av Bach, Schönberg, Poulenc, Reger, Strauss. Han var banbrytande i att låta denna musik ljuda i en förortsförsamling. Hägerstens motettkör utvecklades snabbt till en av Sveriges mest framstående och erkända körer. Den drog till sig många unga, nya kompositörer vilket medförde flera uruppföranden av t ex Sven David Sandström, som också var mångårig medlem i kören.

1995 pensionerades Ingemar Månsson från sin kyrkomusikertjänst, men en ny era tog vid. Han flyttade till Lund och i Lunds Vokalensemble fick han en ny jordmån att här använda sin långa erfarenhet för fortsatt förkovran i närmare 20 år.

Körlivet innebar konserter, turnéer, tävlingar och inbjudningar till prestigefyllda internationella konferenser och festivaler. Hans gärning blev uppmärksammad på många sätt. Gustaf Aulén-priset, Johannes Norrbymedaljen, Hugo Alfvénpriset, Medaljen för tonkonstens främjande samt Litteris et Artibus (2011) 1992 blev han invald i Kungliga Musikaliska Akademien. 2007 blev han utsedd till Årets Körledare, fick Föreningen svenska Tonsättares interpretpris samt Lunds kommuns kulturpris. Ingemar Månsson gjorde 16 skivinspelningar. Den sista kom 2013 med Lunds Vokalensemble ”Immortal fire”. En passande titel också för Ingemar själv – en odödlig eld, en evig passion att alltid i musiken sträva mot nya mål. Ett av hans riktmärken var ett latinskt ordspråk: Semper idem, sed non eodem modo – alltid detsamma, men inte på samma vis.

Ingemar var i ständig relation med sina körpartitur. Musiken analyserades och texternas innebörd tolkades på djupet. Han konsulterade ofta experter kring olika språkområden, teologi, författarskap osv. Dessa djupdykningar och tolkningar resulterade i ett antal skrifter varav tre blev utgivna via bokförlag: Kung Liljekonvalje (Essäer om körmusik) Bach igår, idag, imorgon och Människans ansikte (om Francis Poulencs stora körverk Figure Humaine – ingår också i KMA:s skriftserie) I boken Kung Liljekonvalje kan vi ta del av Ingemar Månssons reflektioner kring konstnärlig kreativitet. Tankar som är sprungna ur ett oupphörligt förhållande till kören som instrument. Jag citerar: ” Hos den kreative finns alltid en spänning mellan strävan efter jämvikt och sökande efter nya upplevelser. Den icke förutsägbara tolkningen blir ofta intressantare än den i förväg bestämda. Det är i ögonblicket musiken skapas. Sekunden efter är det för sent.”

Trots det ovan citerade var Ingemar mycket noga planerad i allt han gjorde. Vid begravnings-gudstjänsten i Lunds domkyrka (i detalj bestämd av honom själv) stod det på programbladet ”Att vara delaktig i ett skapande som gör andra människor lyckliga – kan man ha en finare uppgift?”
Så tjänade han konsten, musiken och kreativiteten ett helt liv.

Kerstin Börjeson