Kaija Saariaho

Den finska komponisten Kaija Saariaho avled 2 juni i år. Det var ett oväntat och lite chockartat besked för många av oss. Få visste att hon drygt två år tidigare diagnosticerats med en obotlig typ av hjärncancer. På läkares inrådan hade hon inte berättat om detta offentligt, för att kunna hålla sinnet positivt och kunna fortsätta fokusera på sitt komponerande så länge som möjligt. ”Varje dag jag inte komponerar, är en förlorad dag,” har hon tidigare sagt i en intervju.

Kaija föddes 1952 i Helsingfors. Hon var den äldsta av tre döttrar till Launo och Touvi Laakanen. Pappan var en välbärgad industriman. Mot slutet av sitt liv donerade Kaija arvet efter honom till en orgel i konsertsalen i Helsingfors Musikhus, en orgel som nu byggs. Den kommer att ha 123 register och får ett annorlunda och spektakulärt utseende. En tävling i hennes namn har också inrättats International Kaija Saariaho Organ Composition Competition. Orgeln invigs 2024, men vinnarna i tävlingen utsågs redan i april i år, så att Kaija kunde sitta ordförande i juryn denna första gång.

Kaija Saariaho studerade komposition vid Sibeliusakademin 1976-80 under Paavo Heininen.

Det var en stark generation de åren, med kända namn som Magnus Lindberg, Jouni Kaipanen och Esa-Pekka Salonen. Tillsammans startade de studentföreningen Korvat Auki! (Öppna Öronen!) som ordnade konserter med ny musik. Från Finland drog Kaija till Freiburg några år för att sedan landa i Paris, där hon blev kvar hela livet. Hon hade ett stort intresse för elektronisk musik och arbetade vid IRCAM flera år. Detta satte djupa spår och blev hennes signum;att kombinera instrumentalt och vokalt med elektronik. Hennes musik är klangskön, rör sig ofta i stora ljudmassor och den tar sin utgångspunkt i spektralskolan. Vid IRCAM träffade hon sin blivande man, tonsättaren Jean Baptiste Barrière. Tillsammans har de två barn.

Kaija har varit oerhört framgångsrik och är, tror jag en av de allra mest spelade nutida komponisterna världen över. Av stycken från 80-talet kan jag nämna Verblendungen för orkester och Lichtbogen för nio musiker och elektronik.

Med operan L’amour de loin år 2000 blev hon känd för en större publik. Den hade premiär under Festspelen i Salzburg och har spelats på många ställen, bl a Metropolitan. De sista 15-20 åren fokuserade hon på opera och hennes Innocence, som handlar om en skolskjutning, beställdes och producerades i samarbete av operor i fem länder.

Hon samarbetade med många stora musiker och dirigenter, Esa-Pekka Salonen förstås, och Susanna Mälki, Dawn Upshaw m fl.

Kaija har fått otaliga priser, bland annat härifrån har hon fått Polarpriset och Schockpriset, Hon har fått Prix Italia, Nordiska Rådets Musikpris med mera med mera.

Vi som är i samma generation träffade Kaija ofta, framför allt när vi var hyfsat unga. Då sågs vi på musikfestivaler och i andra sammanhang i det fina nordiska samarbete vi har. Ung Nordisk Musik för tonsättare under trettio, Nordiska Musikdagar är fortfarande viktiga arenor för inspiration och möten.

Det är en stor förlust att Kaija har gick bort så förhållandevis tidigt. Hennes familj skrev samma dag i sociala medier vad som hänt, så att vi visste varför hon gått bort och hur hennes sista tid var. Trots svår sjukdom kunde hon länge fortsätta komponera.

Kaija var en stor förebild genom sin oehörda kreativitet, sin vackra musik och sin tydlighet som komponist. Hon är också en förebild genom sin framgång. Kaija visar att det är möjligt att tränga igenom dagens samhällsbrus. Det är också fint att se att hennes musik nu programläggs flitigt. Det är alltför vanligt att inte bara en tonsättares gestalt försvinner utan också hens musik, när någon går bort.

Kaija Saariaho blev 70 år. Hon invaldes år 1998 som utländsk ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien.

Karin Rehnqvist