Lars Fresk

Violinisten och kvartettprimarien Lars Fresk avled den 24 augusti i jämtländska Sikås, samma ort där han såg dagens ljus för första gången 1942. Han hade på äldre dagar återvänt till sin barndoms Sikås. Där köpte han ett gammalt Missionshus och omvandlade det till en konsertlokal som han med sin karakteristiska humor döpte till Musikhemmet Perleporten.

Lasse kom till det yttre från ganska små omständigheter. Pappan var snickare, murare och sotare, men Lasse beskrev honom som en tystlåten filosof och indian. Det fanns rikligt med spelmän i släkten, morfar var en riktig storspelman. Spelmannen fanns alltid kvar i Lasse, både i personen och i spelet. Tidigt uppmärksammades hans fioltalang och han kom att turnera i Jämtland som ett underbarn. 11 år gammal förärades han Zornmärket i brons för sitt låtspel.

1961 kom Lasse att tas upp i Sven Karpes fiolklass vid Musikhögskolan i Stockholm, och paret Karpes omhändertagande blev betydelsefullt för honom. Under Ackis-tiden hade Lasse även börjat spela kvartett, något som inte självklart ingick i studierna vid den tiden.

Redan 1964 följde hans debutkonsert som blev en stor succé med lysande recensioner i flera tidningar. Som extranummer bjöds publiken en polska av Lapp-Nils. Samma år tog han anställning i Radiosymfonikerna. När Sergiu Celibidache året därpå tillträdde som orkesterns chefsdirigent erbjöd han den unga kvartetten sin hjälp, och under en tid träffade de honom på morgnarna 2 timmar före repetitionernas början.

1967 kom ett erbjudande till Freskkvartetten från Svenska Rikskonserter om en heltidsanställning. Villkoren var lysande: Först fick man ett års utlandsstudier, som ägde rum i Bryssel med lön, utlandstraktamente osv. Därefter reste man runt i hemlandet, och få är väl de orter där man inte satte sin fot. Under de 7 åren som anställda spelade man på ca 800 platser bara i Sverige. Förutom att ge traditionella konserter på högsta internationella nivå gjorde man en banbrytande insats genom vad som på den tiden kallades internkonserter. De kunde äga rum på skolor, vårdinrättningar, fabriker – ja, inga miljöer var omöjliga för Freskkvartetten att hantera. Dessa konserter har öppnat otaliga dörrar för människor som varit ovana vid den sk klassiska musiken. Kvartettens avspända och prestigelösa framtoning var något nytt och befriande för det svenska musiklivet.

När Rikskonserter valde att avsluta Freskkvartettens anställning fortsatte de sin bana som frilansare. Med en begränsad marknad för stråkkvartettkonserter i landet blev en framgångsrik USA-turné kvartettens ekonomiska räddning. Det kom att bli många år med långa turnéer i USA, där kvartetten togs emot av arrangörer och publik med stor värme och entusiasm. Även en lång rad svenska verk kom på detta sätt att lanseras för en amerikansk publik.

För mig personligen var kontakten med Lasse Fresk av avgörande betydelse. Den attityd till stråkkvartettspel han tillsammans med sina kvartettkollegor uppvisade var något för mig alldeles nytt och mycket stimulerande. Där fanns en intellektuell skärpa både i spel och i resonemang, en demokratisk syn såväl på hur man samarbetar bäst i en kvartett som i hur man ser på musikens möjlighet att kommunicera även till de ännu inte invigda. Det är med viss sorg jag noterar hur ytterst kortlivad en musikers ryktbarhet är. Få yngre kollegor vet idag vilka Freskkvartetten var. Deras betydelse för svenskt musikliv kan inte överskattas.

Lars Fresk invaldes år 1984 som ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien med nummer 854.

Mats Zetterqvist