Leif Segerstam

Ett möte med Leif glömmer man aldrig. Hos Leif finns det sannolikt inget som kan falla inom den ram som mänskligheten betraktar som normalt. Så är det med genier – för Leif var i ordets rätta bemärkelse ett musikaliskt geni.

Leif föddes i Vasa som tredje barn till lärarna Viola och Selim Segerstam. När Leif var tre år så flyttade familjen till Helsingfors. Tidigt upptäcktes att Leif var ett musikaliskt underbarn – han spelade violin, piano, blockflöjt och hade en utsökt vacker tenorröst. 1962 tog han studenten med högsta betyg, vann Maj Lind – pianotävlingen samt påföljande violintävling med bara två veckors mellanrum. Som så många andra fina finska musiker tog snabbt dirigentyrket över karriären till glädje för musiker och orkestrar över hela världen.

När Leif öppnande ett partitur så blev uppmärksamheten hos varje musiker total – det Leif såg i musiken såg väldigt få – om ens någon mer. Många är de vittnesbörd från musiker som berättar – ”det var som att höra Brahms eller Sibelius själv stå där och berätta om sin musik.” Leifs känsla för melodi, harmonik, rytmik, balans i kombination med hans absoluta gehör samt den i kroppen inbyggda metronomen gjorde hans tolkningar av de stora mästerverken unika. Det finns dom som till och med anser att Leif förstod musiken bättre än tonsättaren själv. Inte sällan utmanade han de stora mästarna genom att välja långsammare tempon än vad tonsättaren själv tydligt angivit – sådant kräver mod.

Mod var dock inget som Leif saknade. Lika omtalad som hans genialitet – är hans temperament. Leif hatade sölande och tröghet – men älskade snabba ryck och var ytterst nyckfull, intuitiv och otålig. Frustrationen var påtaglig när han märkte att omgivningen inte var lika snabbtänkt som han.

Tonsättaren Leif Segerstam är ett kapitel för sig. Sällan har världen skådat en sådan produktion – han skrev nästan 400 symfonier där han ville tona ned dirigentens roll för att i stället betona tonsättarens roll som en form av tonväljare. Många verk kunde enligt Leif med fördel framföras utan dirigent – dock inte när Leif själv var bokad som dirigent – då måste hans verk ha dirigent där Leif glatt konstaterade att ersättning då utfaller både som dirigent och tonsättare.

Som nämndes inledningsvis glömmer man aldrig ett möte med Leif. Hans generösa kroppskonstitution, yviga skägg, hans skarpa intellekt, hans varma humor i kombination med hans barnsligt pliriga och busiga blick fyllde varje rum han befann sig i. Man kan dock inte tala om Leif utan att också nämna hans språkbruk som väl milt sagt får kallas för – mustigt. Leif hade en stor förkärlek till mat och dryck. Om Leif hade varit en maträtt så hade det på menyn efter denna rätt stått en liten informationsruta med texten – ”OBS! Mycket kryddstark”!

Ett minne från Leifs besök i Konserthuset i Stockholm är från dirigentlogen där Leif inget hellre ville än att få en egen Tonsättarfestival. Vid detta möte tog Leif skämtsamt konserthuschefens 10-åriga planeringskalender och slog upp ett årtal. Med stor förtjusning pekade han mitt i agendan och sa – ”titta här min unge vän – vilken tom, vit och fin vecka – den blir bra – varefter han i boken skrev in Tonsättarfestival Leif Segerstam. Med ett stort leende på konserthuschefens läppar skildes man åt – i bakgrunden kunde man höra Leif belåtet skrocka – ”det blir toppenbra det där – Saatana perkele!

En stor musiker och en mycket kär vän har gått ur tiden – Leif blev 80 år gammal.

Stefan Forsberg