PAAVO BERGLUND

Den finländske dirigenten Paavo Berglund avled den 25 januari 2012 i Helsingfors, den stad där han föddes 14 april 1929 och senare kom att ha en stor del av sin verksamhet som musiker förlagd. Han utbildades till violinist, och fick tidigt plats i finska radions symfoniorkester. Där satt han innerst på en av de bakre pulterna. Hans violin var omsträngad, eftersom han var vänsterhänt, hans spelställning obekväm i orkestern. Snart började han dirigera, han blev orkesterns biträdande dirigent 1956 och var dess chefdirigent 1962-72.

Paavo Berglunds bana som dirigent blev framgångsrik och förde honom till många betydande orkestrar. Åren 1972-79 var han chefdirigent i Bornemouth Symphony Orkestra, med vilken han spelade in alla Sibelius symfonier på grammofon. Samtidigt var han 1975-79 också dirigent för Helsingfors stadsorkester. 1993-98 var han chefdirigent för Det Kongelige Kapel i Köpenhamn. I Sverige dirigerade han ofta, inte minst i Kungliga Filharmonikerna, där han gjorde sitt första gästspel redan 1960 och var chefdirigent 1987-90. Med honom gjorde Filharmonikerna flera turnéer, bland annat till Japan 1990. Bland de många orkestrar runtom i världen som Paavo Berglund gästdirigerat kan nämnas Berliner Philhar-moniker.

Violinist förblev Paavo genom alla år, i dirigentrummet kunde jag möta honom där han stod och spelade på sin egen omsträngade fiol eller, vilket såg märkligt ut, på en lånad normalsträngad fiol fast med stråken i vänster hand. Under orkesterrepetitionerna arbetade han särskilt intensivt och noga med stråkstämmorna. Ibland kunde blåsare och slagverk få sitta syssloslösa i 15 till 20 minuter medan han koncentrerat gnuggade stråkmusikerna. ”Här ser jag flera konstnärer som hamnar på knipen” kunde han säga på sitt koncisa sätt och sin brutna svenska. För att spara repetitionstid medförde han egna notmaterial till sina mest spelade verk, där all stråksättning var noggrant införd liksom andra spelanvisningar. Han var en storartad orkesterfostrare.

Paavo Berglunds repertoar var bred och omfattade bland annat Haydn, Beethoven, Carl Nielsen, Sjostakovitj, Bruckner, Debussy, Brahms och Richard Strauss. Man kan spåra en viss förkärlek för musik med rik och bred orkesterklang. Kärnan i hans repertoar var den finländska musiken, framför allt Sibelius. Med dennes musik hade han en särskild kontakt. Det var först när jag hörde Paavos tolkning av den egenartade fjärde symfonin, som den plötsligt
öppnades för mig. Och ingen kunde som Paavo gestalta Valse triste, ofta extranummer vid hans konserter.

Paavo Berglund var en stor och betydande orkesterledare långt innan man började tala om ”det finska dirigentundret”. Han var själv ett alldeles eget finskt dirigentunder.

År 1983 blev Paavo Berglund utländsk ledamot av denna akademi.

Bengt Olof Engström