Peter Eötvös

Peter Eötvös föddes i Transsylvanien i dåvarande Ungern, nuvarande Rumänien. Han var en av vår tids främste uttolkare av den moderna musiken samtidigt som han själv var en ledande tonsättare och pedagog. Efter examen vid Musikaliska Akademin i Budapest fortsatte han sina studier vid Musikhögskolan i Köln. Han mötte där Karlheinz Stockhausen med vilken han kom att samarbeta mellan 1968 och 1976.

1978 inbjöds han av Pierre Boulez att dirigera IRCAMs invigningskonsert vilket ledde till att han utsågs till chefdirigent för Ensemble intercontemporain, en post han behöll till 1991. Boulez kom i hög grad att utvecklas till Eötvös mentor och inspiratör. Med tiden kom Eötvös alltmer att överta Boulez roll som den ledande personligheten inom den västerländska samtidsmusiken. Någon har sagt att Boulez och Eötvös liknade varandra på många sätt men att Eötvös personlighet också innehåll drag av såväl värme som humor. Egenskaper han kom att ha stor nytta av när han som en alltmer efterfrågad gästdirigent studerade in komplex samtidsmusik med orkestrar utan större erfarenhet av sådan repertoar.

Under 80 och 90 talet inleddes hans alltmer framgångsrika karriär som gästdirigent som mot slutet av hans liv resulterade i att han var regelbunden gäst hos flera av världens främsta orkestrar varav flera dessutom beställde nya verk av honom. Han valde också att ha ett närmare samarbete som sträckte sig över flera år med ett antal orkestrar bl. BBC SO i London, radioorkestrarna i Stuttgart och i Hillversum samt Göteborgs symfoniker.

Eötvös komponerade såväl kammarmusik, som musik för stor orkester och opera. Flera av hans tolv operor har redan etablerat sig på repertoaren hos de främsta operahusen världen runt. Den opera som kom att utgöra hans genombrott som framstående modernistisk operakompositör var ”Tre Systrar”, efter Tjechovs komedi, uruppförd i Lyon 1998. De tre systrarna och ytterligare en roll görs av countertenorer och den gamla tjänarinnan Anfisa av en bas vilket ger verket en sällsam klangkaraktär.

Peter Eötvös gästade Göteborgs symfoniker för första gången i januari 1997.Han kom med ett program med musik av Bartok, Ligeti, Kurtag och honom själv. Särskilt Kurtags Quasi una fantasia vållade oss inledningsvis vissa problem. Stycket kräver att grupper ur orkestern placeras runt publiken, något som inte är helt lätt att åstadkomma. Men genom att montera bort stolarna i de loger som omger parketten i stora salen löstes problemet. Resultatet blev enligt Eötvös att Kurtags verk fick sitt klangligt bästa framförande han upplevt. Detta blev starten på ett flerårigt samarbete, med titeln förste gästdirigent 2003-2008, som inalles resulterade i 35 konserter hemma och på gästspel utomlands. Han fick under åren tillfälle att presentera några av sina främsta verk för Göteborgspubliken. Han valde också att framföra moderna klassiker som Berios Sinfonia och Ives fjärde symfoni.

Eötvös lämnade sitt fosterland Ungern 1966 och kom därefter att leva större delen av sitt liv i andra länder. Efter tiden i Köln bosatte han sig i Paris för att därefter flytta till Nederländerna. Han kunde ibland lite resignerat konstatera att det inte fanns någon plats i världen han kunde kalla sitt hem. Först i slutet av sitt liv flyttade han tillbaka till Budapest.

En tidigare elev till Eötvös sopranen och dirigenten Barbara Hannigan, även hon verksam hos GSO, sammanfattade nyligen sin uppfattning om honom på följande sätt: ”He was an infinitely benelovent and generous man. He truly served the music and approached it with amazing humility.” Dessa ord tror jag att alla som hade förmånen att samarbeta med Peter Eötvös kan instämma i.

Peter Eötvös har nu förts till den sista vilan i ett gravkapell för stora ungerska musikpersonligheter i Budapest där han vilar tillsammans Bela Bartok, George Solti och många andra.

Peter Eötvös valdes in i akademien 2007

Sture Carlsson