SIR PETER MAXWELL DAVIES

Sir Peter Maxwell Davies avled den 14 mars 2016 vid 81 års ålder i sitt hem på Orkneyöarna och lämnar efter sig en rik produktion. Han etablerade sig som en av sin generations främsta modernister och breddade sitt tonspråk efter att ha bosatt sig på Orkneyöarna. Han var en socialt engagerad tonsättare som undervisade och var mån om att arbeta med barn och ungdomar.

Davies föddes 1934 i Salford vid Manchester och började tidigt att komponera. Han studerade vid the Royal Northern College of Music, där han vara studiekamrat med bland andra Harrison Birtwistle, vidare i Rom för Petrassi samt i Princeton för Milton Babbit och Roger Sessions.

1967 bildade han och Harrison Birtwistle ensemblen Pierrot Players, senare The Fires of London, för vilken han skrev en rad verk, däribland Eight Songs for a Mad King 1969, ett halsbrytande porträtt av en galen kung George iii, gestaltat med extrem vokal virtuositet i en chockerande, parodisk stil som korsar gatuteater med avantgardemodernism. Verket skrevs för röstkonstnären Roy Hart utan tanke på att andra någonsin skulle kunna göra rollen. Trots detta har det blivit en modern klassiker. I Sverige har rollen framförts av flera sångare, särskilt Olle Persson har sedan 1990 gjort den åtskilliga gånger, åter aktuell hösten 2016.

Peter Maxwell Davies är mest känd för sin musikdramatik. Redan 1956 skisserade han librettot och de första musikaliska idéerna för en opera om 1500-tals-tonsättaren John Taverner. Tolv år senare var operan färdig. Den bygger på autentiska brev och dokument, men även musik av Taverner, och handlar om när tonsättaren under reformationen anklagas för kätteri, räddas och slutligen själv blir domare.

1971 flyttade Davies till Orkneyöarna. Musiken påverkades, han tonade ner det avantgardistiska, och knöt an till traditionen och bygden. Kammaroperan the Martyrdom of St Magnus från 1976, markerar banden med befolkningen på Orkneyöarna och den kultur som finns där.

The Lighthouse från 1979 är hans mest spelade opera. Den liknar en kriminalhistoria och utgår från en verklig och mystisk händelse: fyrväktarna på Flannan Islands är spålöst försvunna. Operan anses vara hans mest effektiva verk. Den avlägset belägna fyren slocknade förresten under premiären.

Davies trodde på tonsättarens sociala ansvar och på musiken som en social kraft. Han undervisade på the Royal Academy of Music, ledde Dartington Summer School, startade en sommarkurs på Orkneyöarna och initierade projekt för unga skotska tonsättare. Hans sista stora verk,the Hogboon (op. 335), är en opera för barn som uruppförs av barn tillsammans med the London Symphony Orchestra och Simon Rattle under 2016.

Vi som studerade komposition på Ackis 1984 fick själva uppleva Peter Maxwell Davies intresse för unga tonsättare. Taverner och Fyren gavs samtidigt på Operan, han var i Stockholms och ville träffa oss under informella former. En minnesvärd kväll kom han på besök i sällskap med den brittiska kulturattachén och en låda vin.

Peter Maxwell Davies adlades 1987. 2004-14 innehade han ämbetet Master of Queen’s Music, 2014 tilldelades han the Royal Philharmonic Society Gold Medal. I samband med firandet av hans 80-årsdag samma år uruppfördes hans 10:e symfoni, komponerad huvudsakligen på the University College Hospital i London, där han behandlades för leukemi.

Sir Peter Maxwell Davies blev utländsk ledamot av vår akademi 1993.

Henrik Strindberg