Sofia Gubaidolina

Den 13 mars i år avled Sofia Gubajdulina, en av den ryska moderna konstmusikens mest framstående tonsättare och en förgrundsgestalt. Hon blev 93 år gammal.

Sofia Gubajdulina föddes 1931i Tjistopol i Tatarstan i dåvarande Sovjetunionen. Som ung studerade hon piano och komposition vid konservatoriet i Kazan. Kompositionsstudierna fortsatte sedan i Moskva, men karriären hindrades då hon med sin djärva och uttrycksfulla musik provocerade sovjetregimen och hennes musik censurerades. Hon började då istället livnära sig på filmmusik.

Om detta har hon sagt: ”Att vara svartlistad och att min musik inte fick framföras gav mig artistisk frihet. Jag kunde skriva det jag ville utan kompromisser.” Ansträngningar gjordes dock för att smuggla ut hennes partitur till väst.

1980 lyckades partituret till hennes violinkonsert Offertorium skriven för Gideon Kremer nå Tyskland. Den uruppfördes året därpå i Wien och blev snabbt internationellt uppmärksammad. Sedan dess har hennes musik spelats flitigt över hela världen och hon har hört till de mest efterfrågade. Efter Berlinmurens fall flyttade Sofia till Tyskland, där hon bott utanför Hamburg till sin död.

Hennes verklista är lång o består av oratorier, orkester- och körstycken, solokonserter och kammarmusik. Några verk att nämna är Hommage à T.S Eliot, för sopran och oktett, Stimmen..Verstummen… för orkester, Sonnengesang för cello, kör och slagverk, Johannes-Passion för solister, dubbelkör, orgel och orkester.

Sofia Guabajdulinas violinkonsert var det första jag hörde av henne och stycket gjorde stort intryck. I väst skrevs då mest absolut musik, men här klingade något annat. Här fanns en humanism, en andlighet. Musiken var känslostark och klangfull. Sofia Gubajdulina var djupt troende och hennes musik speglar detta. Att komponera såg hon som en helig handling.

I hela sitt liv var Sofia Gubajdulina intresserad av folkmusik från Kaukasien och de asiatiska delarna av Ryssland. Ofta inkluderade hon instrument därifrån, framför allt rytminstrument och dragspelet bayan.

Sofia Gubajdulinas musik har framförts flitigt i Sverige. Hon var föremål Tonsättarfestivalen i Stockholms Konserthus år 2000. Två år senare mottog hon här Polarpriset.

Några år före sin död fick Sofia Gubajdulina frågan om hon trodde att hennes musik skulle kunna bidra till att få människor att ta sitt förnuft till fånga och skapa fred i en värld i oordning.

Hon svarade: ”Musiken, liksom alla andra konstformer, berör en existentiell känsla. Varför? För just denna konstform har att göra med saker som direkt förbinder det ändliga med det oändliga. I den bemärkelsen har i synnerhet ljudkonsten förmågan att hejda människan i hennes snabba fall.”

Sofia Gubajdulina invaldes som utländsk ledamot i vår akademi 1995.

Karin Rehnqvist 22 maj 2025