Högtidssammankomst

Sista måndagen i november samlas Akademiens ledamöter till den årliga Högtidssammankomsten i Akademiens Stora sal på Nybrokajen 11. På programmet står bland annat den Ständige Sekreterarens  årsberättelse och utdelning av pris och medaljer. Som sig bör bjuds också på rikligt med musikinslag.


Pristagare 2021. Foto: Felicia Margineanu

Pristagare 2021. Foto: Felicia Margineanu

Preses högtidstal 2021

 

Eders kungliga högheter,
ärade ledamöter,
pristagare och stipendiater,
musikvänner,
mina damer och herrar,

Mycket varmt välkomna till Kungl. Musikaliska Akademiens 250:e högtidssammankomst vilken jag härmed förklarar för öppnad.

A warm welcome to the annual awards and commemoration ceremony for the Royal Swedish Academy of Music – an evening filled with music and presentations strongly connected to the year 2021 and to the laureates which we celebrate tonight. Our ceremony will be performed in Swedish, but music is the language which unites us all, wherever we are.

Händelser, idéer, vetenskapliga framsteg, människor – allt som sker och alla som lever lämnar på olika sätt avtryck utmed historiens vindlande stigar. Den historia som vi behöver för att hjälpa oss att förstå vilka vi själva är. En musikalisk akademi lämnar en särskild sorts spår – spår av ljud, en skatt av klingande toner att förmera och förmedla, där varje melodi bär en doft av sin tid, men där musiken blir ny varje gång den klingar.

Ett års uppmärksammande av vår 250-årsfirande akademi har inneburit ett fyrverkeri av toner men också bjudit in till reflektion kring det som varit, kring vår historia.

Ikväll, som avstamp inför det som kommer, väcker vi framför allt frågan om framtiden för svenskt musikliv.

I mitten av 1700-talet var det långt ifrån självklart att en musikalisk akademi skulle grundas. Det tog många år och för oss idag är det intressant att påminnas om att bland det 20-tal personer som drev frågan endast fanns 2 musiker: Heinrich Philip Johnsen vars Sinfonia nr 1 fick inleda den här kvällen samt Ferdinand Zellbell d.y. Den resterande delen av stiftare bestod av skickliga affärs- och ämbetsmän som anade värdet av musikalisk bildning, av undervisning och behovet av ansamlande av musiksamlingar som initialt blev akademiens uppgift.

Musiker under den här tiden levde då som nu ofta under knappa förhållanden. De var sin tids kombinatörer med tillfälliga uppdrag: man tonsatte, musicerade, undervisade, ibland med anställningens trygghet men oftast helt utan vetskap om vad morgondagen kunde innebära. Samma förutsättningar blottades på ett påtagligt och smärtsamt sätt för dagens professionella musiker i samband med den pandemi som satte alla regler ur spel.

Som återstartsutredningen för kulturlivet understryker är en förändring av socialförsäkringssystemet fortsatt en av flera åtgärder som krävs – och brådskar! – för att musiker och konstnärer ska kunna leva på sitt konstnärskap år 2021.

Social trygghet är dock inte den enda oron för utvecklingen av svenskt musikliv. ”Det svenska musikundret” – det som vi tar så för givet – har det en framtid eller håller det på att bli en fras utan substans?

Det svenska musikundret växte fram ur en medveten satsning på den kommunala musikskolan under 1960- och 70-talen. Alla barn skulle få möjlighet att spela ett instrument och möta musiken i tidiga år. Det var ett medvetet politiskt beslut och resulterade ett 20-tal år senare och framåt i många svenska artisters internationella genombrott. Flera av er sitter här i salen idag.

Att som barn få möta musik i dess olika former, att under hela studietiden bjudas in till delaktighet, att stimuleras och få möjligheten att utveckla sin talang för att till sist kunna flyga det är, precis som i mitten av 1700-talet, vår akademis mål och ambition. Idag är vi fler än 2 musiker engagerade i arbetet men vi konstaterar också att omvärldens röster börjar höjas, där vår tids ämbetsmän i form av universitets- och näringslivsföreträdare i allt högre grad lyfter betydelsen av kulturell bildning och de konstnärliga och kulturella områdenas betydelse för innovation.

Tillsammans med Kungl. Musikhögskolan och Svensk Scenkonst påbörjar vi idag ett arbete där vi inför valåret 2022 intensifierar skärpan i rösten för att sång, musik och estetiska ämnen ska återfå sin starka och självklara ställning i förskola, grundskola och gymnasium. En god kraft på gräsrotsnivå har vi redan genom den växande rörelsen Sjungande barn, för barns rätt till sin röst och till sång.

Kulturskolan behöver i sin tur få uppdraget att satsa på sång och instrumentalmusik i nivå och omfattning som tillgodoser behoven hos elever som har förutsättningar att gå vidare mot en profes­sionell karriär. Sist men inte minst behöver också den högre musikutbildningens resurser stärkas.

Om detta inte sker, och det skyndsamt, då riskerar vi att snabbt förlora vår ställning som musiknation.

Men det handlar inte bara om internationell framgång. Det handlar om vårt samhälle.

I samband med demokratijubiléets firande, inför ett samtal med Riksdagens talman om musikens själ under Folk och Kultur tidigare i år, ställdes frågan om hur människor förändras i mötet med konst, musik och kultur: Vårt samtal blev ett resonemang kring hur musiken hjälper oss att förstå, bearbeta och associera känslor, hur musiken skapar gemenskap och utveckling, utmanar oss och öppnar våra sinnen.

Öppna sinnen och kreativa lösningar, det kräver vår tids många globala utmaningar och det än en gång dags att gemensamt säkra att de spår av ljud som vi lämnar efter oss, kommer att klinga starkt och hoppingivande långt in i framtiden.

När Elfrida Andrées Rösträttskantat framfördes på Grand hotell i samband med Rösträttskongressen 1911 beskrev den ett historiskt händelseförlopp från kvinnans undanskymda plats i hemmet till sista satsens Nu!

Med finalens inledande fras ”Det faller en tändande gnista” vill jag avsluta med min och akademiens önskan och ambition att den manifestation som Musikens år inneburit, blir till en eld som sprids och ger kraft till utvecklingen av ett starkt och levande framtida svenskt musikliv.

Susanne Rydén,
Preses

Susanne Rydén, akademiens Preses. Foto: Urban Wedin.

Fredrik Wetterqvist, akademiens Ständige sekreterare. Foto: Urban Wedin.

Kungl. Musikaliska Akademien, Blasieholmstorg 8, SE-111 48 Stockholm, Sweden, adm@musikaliskaakademien.se, tel +46 8 407 18 00