Kent Olofsson tilldelas ett av Sveriges största tonsättarstipendier

Kent Olofsson tilldelas ett av Sveriges största tonsättarstipendier – Järnåkerstipendiet om 100 000 kronor – för sitt kammarmusikverk Champs d’etoiles. Priset delas ut i samband med Järnåkerkonserten i Musikaliska akademiens Stora sal den 5 januari.

Saltöstiftelsen, inrättad av donatorn Erik Järnåker, delar ut sina Järnåkerstipendier, ett tonsättarstipendium för att premiera betydelsefulla kammarmusikverk komponerade av svenska tonsättare och två stråkmusikerstipendier till unga stråkmusikstuderande.

2016 års tonsättarstipendium tilldelas Kent Olofsson för kammarmusikverket Champs d’etoiles. Priset som är på 100 000 kronor delas ut i samband med Järnåkerkonserten på Musikaliska i Stockholm den 5 januari 2017.

Kent Olofsson Länk till annan webbplats. (1962) är en svensk tonsättare, ofta förknippad med kammarmusik i kombination med elektronik, och utarbetad i nära samarbete med musikerna. Men Kent Olofsson har även skrivit orkestermusik, solokonserter, vokalmusik, elektroakustisk musik, rockmusik, samt musikdramatiska verk. 1999 mottog han första pris i kompositionstävlingen för elektroakustisk musik i Bourges, Frankrike. The Illuminated Dream Aflame framfördes 2001 vid Guggenheimmuseet i Bilbao i Spanien och sågs av över 7000 besökare. Kent Olofsson är även verksam som lärare vid Musikhögskolan i Malmö.

Juryns motivering:

2016 års Järnåkerstipendium tilldelas tonsättaren Kent Olofsson för hans stort upplagda kammarmusikverk Champs d’etoiles för kontratenor, barockviolin, blockflöjt, viola da gamba och teorb. Med utgångspunkt i ett antal intensiva och religiöst färgade texter av Rimbaud, Rilke och Hammarskjöld, samt ytterligare tre anonyma betraktelser, vilka beskriver extatiska uppenbarelser, har Kent Olofsson skapat en svit om 17 satser som beskriver en musikalisk och andlig pilgrimsvandring. Texternas fascination över himlavalvet och tillvaron i stort blir till en bild av vår inre världs rikedom och möjligheter. Genom Kent Olofssons suggestiva och idiomatiska bruk av äldre instrument, i en för barocken typisk generalbasbesättning, beledsagas sången och texterna av ett variationsrikt kammarmusikspel som ständigt driver musiken framåt. Anmärkningsvärt är hur den musikaliska formen tar upp stildrag från senrenässansens madrigaler och den tidiga barockkantaten likväl som epokens instrumentella sviter. Härigenom skapas ett dialogiskt valv som spänner över flera århundraden. Det genomgående subtila användandet av mikrotonalitet och den avslutande presentationen av elektroakustiskt material i svitens coda, ett slags ex deus machina, förenar, som genom ett trollslag, den tidiga musikens experimenterande med vår tids angelägenheter till ett tillstånd av ett gemensamt nu bortom tid och rum. Nicola Vicentino (1511 – 1575) ler säkert lättat i sin himmel över att hans teoretiska visioner slutligen hittat hem och vi som lyssnare kan bara tacka och förundras över ett kammarmusikverk som saknar motstycke inom svensk kammarmusik.

Det bör också tilläggas att ett verk som Champs d’etoiles knappast vore tänkbart utan den kombination av hängivenhet och kunskap som musikerna visar rakt igenom verkets vidsträckta förgreningar. Det är därför tillbörligt och inte mer än rättvist att också Ensemble Liparella, genom ett lysande framförande, får sin beskärda del av verkets framgång.

Magnus Andersson (för Järnåkerstipendiets jury)

2016 års stråkstipendiater är violinisten Agata Kawa Cajler och cellisten Antonio Hallongren. De får ta emot var sitt stipendium om 75 000 kronor.